Gustav II Adolf (1594-1632). 300-årsminnet av Konungens födelse 9 dec 1594.

Kunglig medalj av Adolf Lindberg, till minne av 300-årsdagen av Gustav II Adolfs födelse 1594.

Graverad av Adolf Lindberg (1839-1916) 1894. Brons 39,5 mm. Vikt 26,5 gram. Kvalitet 1+/01, med fin brun kopparfärg. En liten fläck i centrum på frånsidan. [Referens: Dz 498c, se referensverket Sveriges Kungliga Medaljer, del 1, sid 438].

Åtsida: GUSTAVUS ADOLPHUS D G SVECORUM REX (Gustaf Adolf med Guds nåde svenskarnas konung), IX DEC MDXCIV (9 dec 1594).

Frånsida: CUM DEO ET VICTRICIBUS ARMIS (med Gud och segrande vapen), IX DEC MDCCCXCIV (9 dec 1894).

GUSTAV II ADOLF (1611-1632)
Gustav II Adolf, född 9 dec 1594, död 6 nov 1632 i slaget vid Lützen, Sveriges kung 1611-1632, son till Karl IX, gift 1620 med Maria Eleonora av Brandenburg.

Ärvde ett fattigt Sverige i krig
När fadern Karl IX dog 1611 ärvde den 16-årige sonen ett fattigt land med en svag armé som var i krig med tre grannländer samtidigt;: Danmark, Polen och Ryssland.

Gustav Adolf var välutbildad och med Axel Oxenstiernas hjälp omformade han landets regering, och med ett flertal innovationer gjordes den svenska armén till Europas mest moderna, vältränade och fruktade. De pågående krigen slutfördes, fred slöts med Danmark och på slagfältet besegrades Polen och Ryssland,

Även om Gustav Adolfs regering präglades av krig var det också en tid av intern utveckling i Sverige. Såväl den centrala som den lokala förvaltningen fick en organisation som gjorde den till ett mönster för sin tid och var grundläggande för den organisation som stadgades i 1634 års regeringsform. Skatteväsendet förenklades, rättsskipningen reformerades med upprättandet av Svea hovrätt. Utbildningssäten tillkom. En mångsidig industri blomstrade upp, framför allt bergverksindustrin. Nya städer grundlades.

Men Gustav II Adolfs regeringstid hade också sina sämre sidor. De mest framträdande är adelns växande övermakt i samhället och det hårda tryck som skattebördor och utskrivningar utövade på befolkningen.

Bakgrunden till Sveriges ingripande i trettioåriga kriget år 1630
Hans mest välkända handling var när Sverige gick in i det trettioåriga kriget, där han ledde de svenska trupperna (på de protestantiska ländernas sida) mot de katolska arméerna under den tysk-romerske kejsaren.

Anledningen var att kriget hade då nått upp till Östersjöns sydkust och hotade därifrån Sverige med omedelbar fara. Det tysk-romerska riket hotade och protestantismens hela existens var i fara, och med den religiösa friheten hotades också den politiska och nationella friheten.

Många såg Gustav II Adolf som en troskämpe för att främja protestantismen, men detta var snarare medlet för att skapa bundsförvanter och kunna driva tillbaka motståndarna från Östersjöområdet. Sverige ville kontrollera Östersjön då landets största inkomster kom just ifrån tull och handel med omvärlden.

Slaget vid Breitenfeld 1631 och Lützen 1632
Fältslagen i Tyskland gick Sveriges, Östersjön var säkrad, men framgångarna gav mersmak, bortdrivandet av katolikerna fortsatte och krossade de tysk-romerska arméerna i slaget vid Breitenfeld 7 sept 1631, en av Sveriges största segrar genom tiderna. Han var därmed redo att erövra den kejserliga tronen och bli en av Europas stora ledare, men stupade i strid under det påföljande slaget vid Lützen 6 nov 1632 (men Sverige vinner ändå slaget). Man kan bara spekulera över hur ett fortsatt krigsscenario hade kunnat sett ut.