Nordin, Ernst (1934-), skulptör, mynt-, medaljgravör. Författaren Erik Lindegren.

Konstmedalj av skulptör, mynt- och medaljgravör Ernst Nordin, porträtterande författaren Erik Lindegren, 1940-talets främsta lyriker, med en strof "Men vem ser då dig? Och hör du mig?" (ur dikten "Döende gladiator" 1947).

Modellerad av Ernst Nordin (1934-), signerad "EN" på åtsidan. Brons 40 mm. Vikt 47,8 gram. Mycket bra skick!

ERIK LINDEGREN (1910-1968)
Johan Erik Lindegren, född 5 augusti 1910 i Luleå, död 31 maj 1968 i Stockholm, var en svensk författare, översättare och ledamot av Svenska Akademien 1962–1968, stol 17. Erik Lindegren var litteraturrecensent i Bonniers litterära magasin, Stockholms-Tidningen och Dagens Nyheter. Åren 1948–1950 var han redaktör för tidskriften Prisma.

Åren 1941–1949 var han gift med Laila Lindegren (1911–1987) och från 1950 med Karin Lindegren (1924–2012). Tillsammans med första hustrun fick han två barn.

Lindegren gav ut fyra diktsamlingar
Erik Lindegren var det svenska 1940-talets främste lyriker. Han debuterade 1935 med Posthum ungdom, en samling mer traditionella dikter.

Under inflytande från främst de finlandssvenska modernisterna kom Lindegrens skrivande åren därefter att bryta ny mark och 1942 utkom, på eget förlag, mannen utan väg – en av det svenska språket mest betydelsefulla och särpräglade diktsamlingar. Samlingen karakteriseras av disharmoni – ett bildspråk i skärvor – stöpt i en harmonisk form – sonetten. Lindegren ville med dessa ’sprängda sonetter’ skapa ett kostnärligt uttryck som samstämde med den moderna, av kriget präglade, livskänslan. Influenserna kom såväl från Picassos Guernica som från modern klassisk musik. Samlingen blev, då den 1945 gavs ut på nytt av Bonniers förlag - som tidigare refuserat den - en av brännpunkterna i den ’obegriplighetsdebatt’ vars vågor gick höga under 40-talet

Lindegren gav 1947 ut samlingen Sviter, vilken av samtiden sågs som decenniets lyriska höjdpunkt.

Döende gladiator (ur diktsamlingen Sviter 1947)
Vem rände dig på livet med sin treudd?
Vem slungade sitt nät över ditt huvud
och drog till — i lågande triumf
så att du sprattlande
föll kull i sanden?

Ej han vars ben du ser
som två kolonner över dig.
Ej denna hand med dolkens bett
som kastar skuggan lång
på kvällsmörka arenan,
ej han, ej grove Caesars slav.

Men vem ser då dig?
Och hör du mig?
Åskådarna är blinda.
Av mörker dels:
en skumvit våg som ränner
huvudet i Hadesklippan.
Av lusta dels:
en sista gräns i töcknets blod
som rädes för sig själv i dig.

Vem fällde dig?
Vem ser dig?

Du anar det
men hinner ej.
Ett ögonblick
du kämpar evigt.

Så blir ditt liv till ditt.
Så blir din död till.

År 1954 kom Lindegrens sista diktsamling, Vinteroffer, i vars inledningsdikt ”Ikaros” den uppåt stigande, mytologiske flygaren blir en förkroppsligad bild för den gränsöverskridande dikten.

Eftermäle
Erik Lindegren anses vara en av den svenska modernismens främsta författare. Flera avhandlingar har skrivits om hans diktning, bland annat av Anders Cullhed och Roland Lysell. Till Erik Lindegrens hundraårsdag 2010 publicerades Erik Lindegrens Samlade dikter av Themis förlag. Den innehåller även dikter som tidigare inte är publicerade i bokform.

Erik Lindegren-priset utdelas vartannat år sedan 1992.

ERNST NORDIN (1934-)
Ernst Erik Axel Nordin, född 11 mars 1934 i Silje i Selånger, är en svensk skulptör och akvarellist.

Uppväxt och utbildning
Ernst Nordins föräldrar var småjordbrukare och kvarnägare. Han var som barn duktig på finsnickeri och lövsågningsarbeten och liksom systern konstintresserad. Under fyra år studerade han kvällstid måleri hos Sundsvallskonstnären Gustav Walles medan han gick på läroverket. Därefter följde en tid som dekoratör vid Dahlmans varuhus i Sundsvall, varpå följde studier vid Konstfackskolan 1955–1959 följt av arbete vid arkitektkontor i Stockholm. Åren 1962–1967 studerade han skulptur vid Konsthögskolan i Stockholm med Arne Jones, Asmund Arle och Bror Marklund som lärare.

Yrkeskarriär
Hösten 1967 återvände Nordin till Konstfackskolan, nu som lärare i skulptur en dag i veckan och han fortsatte att periodvis undervisa i formlära, teckning och anatomi fram till 1993. Färg och form blev 1983 en självstyrande institution på Konstfackskolan och Ernst Nordin blev dess förste prefekt under fem år. Efter tiden vid Konstfackskolan blev han universitetslektor i formlära på arkitektursektionen på Kungliga Tekniska Högskolan, en tjänst han innehade fram till pensioneringen 1999.

På erhållna stipendier, bland andra Gålö-stipendiet, studerade Nordin modern konst i Schweiz och Milano och bronsgjutning lärde han sig i Paris.

Statens konstråd utlyste 1967 en skulpturtävling för konstnärlig utsmyckning av universitetsområdet i Umeå. Tävlingen gällde en uteskulptur i ett område i anslutning till huvudinfarten och Nordin erhöll delat förstapris och hans skulptur Norra skenet rekommenderades av juryn att den skulle utföras.

Konstnärlig utveckling
Nordin har i sin konst inte låst sig vid en viss stilart, utan det finns klassisk skulptur, teknisk skulptur som varit föreställande och även konstruktionsarbeten. I början av sin karriär var skulpturerna ofta stora, närmast kolossala i samband med arkitektur, men efterhand gick det över till mer personliga skulpturer för att särskilt under slutet av yrkeslivet inriktas på porträtt- och medaljskulpturer. Han har modellerat ett åttiotal medaljer och jubileumsmynt[4] och hade från 1997 uppdraget att utforma kungliga minnes- och belöningsmedaljer samt medaljer för Kungliga Vetenskapsakademin.

Myntgravör
Ernst Nordin har formgivit det svenska enkronemyntet från 2001 och porträttsidan av tiokronorsmyntet. År 2012 vann han Sveriges riksbanks tävling om nya mynt från 2016, vilka präglades i valörerna 1 krona, 2 kronor och 5 kronor. Hans tävlingsförslag hade temat Sol, vind och vatten efter Ted Gärdestads sång, och i utformningen har solstrålar, en vindpust respektive vågor avbildats på myntets valörsidor.

Mynten och medaljerna kännetecknas av en porträttkonst i miniatyr, där människan får liv och mening tack vare att Nordins övertygelse att det främst är personligheten som skall visas av den avbildade, och på så sätt får han liv i metallen. Det är levande porträtt där ingredienser som ansiktsdrag, fysionomi, karaktär, känsla, utstråln