Nordin, Ernst (1934-), skulptör, mynt-, medaljgravör. Författaren Gunnar Ekelöf.

Konstmedalj av skulptör, mynt- och medaljgravör Ernst Nordin (1934-), porträtterande författaren Gunnar Ekelöf (1907-1968) med en strof ur dikten "Det finns någonting...".

Modellerad av Ernst Nordin 1979, signerad "EN". Brons 40 mm. Vikt 46,3 gram. Mycket bra skick!

Andra versen ur dikten "Det finns någonting..." (ur Ekelöfs diktsamling Färjesång 1941):

Det finns världsalt, solar och atomer.
Det finns en kunskap, strategisk byggd på fasta punkter.
Det finns en kunskap, oförsvarad, byggd på osäkert tomrum.
Det finns ett tomrum mellan världsallt, solar och atomer.
(Vad rör mig världsallt, solar och atomer.)
Det finns den udda synspunkten på allt
i detta dubbla liv.

GUNNAR EKELÖF (1907-1968)
Bengt Gunnar Ekelöf, född 15 sept 1907 i Stockholm, död 16 mars 1968 i Sigtuna i Stockholms län, var en svensk författare, poet och översättare. Han var från 1958 ledamot av Svenska Akademien.

Gunnar Ekelöf var son till Gerhard Ekelöf (1866–1916) och Valborg , född von Hedenberg (1881–1961). Fadern, som dog vid Gunnars nioårsålder, hade varit fondmäklare och familjen var ekonomiskt välbärgad.

Ekelöf tog studentexamen 1926 och reste därefter till London för att studera orientaliska språk vid School of Oriental Studies. Senare samma år fortsatte han sina orientaliska studier vid Uppsala universitet, där han främst läste persiska och sanskrit.

År 1928 blev Ekelöf myndig och ärvde faderns förmögenhet. Han vistades en tid i Frankrike och läste mycket fransk litteratur, bland annat de ledande modernistpoeterna Guillaume Apollinaire och Blaise Cendrars. Ekelöf ägnade sig vid denna tid också mycket åt musik, och på hösten 1929 reste han till Paris för att studera musik. Han lärde känna konstnären Otto G. Carlsund som introducerade honom i den parisiska konstvärlden och för konstnärsgruppen Art concret.

Ekelöf förlorade vid Kreugerkraschen 1932 en stor del av sin förmögenhet. Han var under en längre period bosatt i Hölötrakten, bland annat en tid som hyresgäst på Vrå herrgård, därefter i eget torp.

Litterär debut
Innan de ekonomiska bekymren hade han hunnit debutera i tidskriften Spektrum 1931, där han snart kom att ingå i redaktionen. År 1932 debuterade Ekelöf i bokform med diktsamlingen Sent på jorden, också den utgiven av förlaget Spektrum.

Genombrott
Genombrottet kom 1941 med diktsamlingen Färjesång, som brukar räknas till den svenska litteraturens främsta verk. Det är en granskning av människolivets viktigaste aspekter: "Jag sjunger om det enda som försonar, det enda praktiska, för alla lika". Samlingen markerar en ny period i skrivandet, mer intellektuellt och resonerande. I Färjesång ingår diktsviten Tag och skriv, liksom en av hans mest lästa dikter: Eufori, som skildrar en sommarnatt i Hölö.

Den sista fasen av diktandet är under stark påverkan av Ekelöfs intresse för Orienten och bysantinsk historia. Den innefattar tre samlingar som ibland kallas för "Diwantrilogin", Diwan över Fursten av Emgión (1965), Sagan om Fatumeh (1966) och Vägvisare till underjorden (1967).

År 1952 tilldelades Ekelöf Frödingstipendiet. År 1958 övertog han stol 18 efter Bertil Malmberg vid Svenska akademien. Det är inte enbart som poet i klassisk mening som Ekelöf är ihågkommen, utan kanske i än högre grad för den livsfilosofi som hans dikter uttrycker.

Prosa och översättningar
Ekelöf var inte bara en stor poet utan skrev också prosa. Han skrev bland annat två samlingarna av "småprosa", Promenader (1941) och Utflykter (1947). Den självbiografiska En outsiders väg i den senare boken är en central text i hans författarskap. Han skrev också bokrecensioner.

Privatliv
Gunnar Ekelöf gifte sig 1932 med Gunnel Bergström, som efter en kort tid lämnade honom för ett förhållande med Karin Boye. Han var gift med Gunhild Flodquist 1942–1951 och därefter med dennas syster Ingrid Flodquist. Med den senare fick han dottern Suzanne Ekelöf, född 1952.

ERNST NORDIN (1934-)
Ernst Erik Axel Nordin, född 11 mars 1934 i Silje i Selånger, är en svensk skulptör och akvarellist.

Åren 1962–1967 studerade han skulptur vid Konsthögskolan i Stockholm. Hösten 1967 återvände Nordin till Konstfackskolan, nu som lärare fram till 1993, därefter fem år som förste perfekt vid institutionen Färg och form. Efter tiden vid Konstfackskolan blev han universitetslektor i formlära på Kungliga Tekniska Högskolan, en tjänst han innehade fram till pensioneringen 1999.

I början av sin karriär var skulpturerna ofta stora, närmast kolossala i samband med arkitektur, men efterhand gick det över till mer personliga skulpturer för att särskilt under slutet av yrkeslivet inriktas på porträtt- och medaljskulpturer.