Richert, Johan Gustaf (1857-1934), vattenbyggnadsingenjör. 70-årsdagen 1927.

Stor medalj över Johan Gustaf Richert (1857-1934), framtagen av AB Vattenbyggnadsbyrån för ett 25-årigt ledarskap inom företaget och utdelad på dennes 70-årsdag år 1927.

Johan Gustaf Richert grundade AB Vattenbyggnadsbyrån år 1902.

Graverad av Svante Nilsson (1869-1942) år 1927, signerad. Brons 56 mm. Vikt 73,2 gram. Mycket bra kvalitet!

Åtsida: Porträtt av Johan Gustaf Richert, vänster. Omskrift "JOHAN GUSTAF RICHERT VATTENBYGGNADSBYRÅNS GRUNDARE". I halsavskärningen gravörsignaturen "SVANTE NILSSON".

Frånsida: I centrum på fyra rader "HAN LEDDE MÄNNENS ARBETE", "OCH ÄLFVARNAS VÄLDIGA KRAFT", "OCH KÄLLORNAS KLARA VATTEN", "TILL ALLAS GAGN". Upptill en fisk sprutande vatten. Nedtill årtalen "1902 och "1927" och däremellan AB Vattenbyggnadsbyråns emblem..

JOHAN GUSTAF RICHERT (1857-1934)
Johan Gustaf Richert, född 16 maj 1857 i Stockholm, död 4 februari 1934 i Stockholm, var en svensk vattenbyggnadsingenjör, företagare och grundare av AB Vattenbyggnadsbyrån.

Biografi
Richert var son till Josef Richert och sonson till Johan Gabriel Richert. Han var gift med Ellen af Billbergh. Bland deras barn fanns diplomaten Arvid Richert och ingenjören Gösta Richert.

Richert tog studenten 1876 och avlade avgångsexamen från Kungliga Tekniska högskolan 1880, var ingenjör vid Stockholms byggnadskontor 1880–81 och vid Göteborgs byggnadskontor 1881–97, konsulterande ingenjör i Stockholm sedan 1897, efter 1902 i egenskap som direktör i det egna företaget AB Vattenbyggnadsbyrån.

Åren 1898–99 tjänstgjorde Richert som extra lärare i vattenbyggnadskonst vid Tekniska högskolan och utnämndes 1903 till förste innehavaren av professur i detta ämne, vilket han tog avsked från 1909, men uppehöll tjänsten till 1911. Richert åtnjöt högt anseende som vattenbyggnadsingenjör och var som grundvattenstekniker känd i hela den tekniska världen, särskilt genom sina metoder för tillverkning av så kallat konstgjort grundvatten, till exempel vid Göteborgs stads vattenledningsverk.

Richert var ledamot av Stockholms stadsfullmäktige (1904–10), tillhörde drätselnämnden och gasverksstyrelsen samt var ledamot av Första kammaren 1907–09. Han var 1909 ledamot av den så kallade kanalkommittén och 1906–10 av vattenrättskommittén.

Sedan 1908 var Richert överrevisor i Järnvägsstyrelsen, och 1912 ledamot av den så kallade Malmslättskommissionen tillsatt efter järnvägsolyckan i Malmslätt.

Richert var en av Svenska pansarbåtsföreningens stiftare och ledamot av dess styrelse från 1912.

SVANTE NILSSON (1869-1942)
Svante Edvin Nilsson, född 10 juni 1869 i Stockholm, död 21 maj 1942 i Stockholm, var en svensk medaljkonstnär, sångtextförfattare och lutsångare.

Nilsson började studerade medaljgravyr för Adolf Lindberg vid tretton års ålder, och efter tio år i lära behärskade han konsten att framställa medaljstamparna. Han belönades med Kommerskollegiums stipendium 1893 som han använde till att vidareutbilda sig i Paris och Rom. Han blev kvar i Paris och samarbetade med den i Frankrike bosatte svenska medaljgravören Sven Kulle samtidigt som han bedrev studier vid École des Arts Décoratifs och vid Académie Colarossi. Nilsson deltog i ett flertal utställningar och han kom under Parisåren att spela en betydande roll inom den svenska konstkolonin, där hans hem blev en samlingsplats för många konststuderande svenskar. Han återvände till Sverige vid första världskrigets utbrott 1914.

Han är representerad vid Nationalmuseum och Kungliga Myntkabinettet. Som musiker var han en uppskattad lutsångare med Bellman och gamla franska sånger som specialitet.