Tessin, Carl Gustaf (1695-1770), greve. Förtjänstmedalj, "Den Öker Swea Land som Odlar Swea Iord" 1751. XR

Medalj utgiven av greve Carl Gustaf Tessin (1695-1770) som "Hedersbelöning åt förtjenta personer bland allmogen".

Framtagen på uppdrag av Carl Gustaf Tessin (1695-1770) år 1751. Graverad av Daniel Fehrman (1710-1780), signerad "D. F.". Präglad vid Kongl. Myntet i Stockholm år 1751. Utdelad till förtjänta personer vd möten på Tessins egendom Åkerö slott år 1751. Koppar 37 mm. Vikt 12,7 gram. Kvalitet nära 0, med mycket bra utprägling och kopparlyster! Extremt sällsynt!

Åtsida: Skäggig bonde i hatt kör en med två hästar förspänt årder (plog) på ett odlingslandskap, styrande årdret med höger hand och hållandes en hästpiska i vänster. I fonden till höger om en kulle syns en kyrka och ett par andra byggnader. På himlen en lätt sky. Nedtill "1751 .". Nedtill till höger gravörsignaturen "D. F.".

Frånsida: På fem rader "DEN", "ÖKER SWEA", "LAND", "SOM ODLAR", "SWEA IORD .".

Enligt Tessins egna anteckningar så skissade han själv på denna medaljen under vistandet på hans egendom på Åkerö, Södermanland sommaren 1751. Han hade "fattat stor högaktning för dem som lägga sig i kast med åkerbruk". Han lät Daniel Ferman gravera stamparna (de hade arbetat ihop tidigare i samband med andra medaljer). Tessin avsikt var att Staten skulle bekosta denna hedersvärda medaljs framtagande, men han fick avslag på det. Tessin fick själv bekosta de redan förfärdigade stamparna och präglingen vid Kongl. Myntet. Trots Tessins missräkning kom det att präglas ett mindre antal av denna medaljen.

CARL GUSTAF TESSIN (1695-1770)
Carl Gustaf Tessin föddes i Stockholm 5 sept 1695 som son till riksrådet, arkitekten och greven Nicodemus Tessin d.y. och grevinnan Hedvig Eleonora Stenbock. Död på Åkerö slott i Södermanland 7 jan 1770. Tessin gifte sig i augusti 1727 med fröken Ulrika "Ulla" Lovisa Sparre som vid giftermålet var 16 år gammal. De fick inga barn.

Hovintendent
Efter avslutade studier anträdde han 1714, med understöd av kung Karl XII och änkedrottningen Hedvig Eleonora, en femårig resa till Tyskland, Holland, Frankrike och Italien, bland annat för att studera konst. Under denna resa blev han utnämnd till hovintendent. Efter Karl XII död återvände han hem och deltog i 1720 års riksdag. Hans lysande politiska bana började inte förrän vid tjugoåtta års ålder (1723) då han blev ledamot av "hemliga utskottet" det s.k mindre sekreta deputationen. Han var också med i det holsteinska partiet. Samma år (1723) blev han även överhovintendent.

Överintendent
1725 sändes han som envoyé till Wien. Efter att hans far avlidit blev han överintendent över alla kungliga slott, hus, byggnader och trädgårdar i Sverige. Han var med i det nybildade hattpartiet som vid 1738 års riksdag drev igenom att han, Tessin, skulle bli lantmarskalk. I den egenskapen bidrog han till att störta bland annat Arvid Horn och mösspartiet samt hjälpte även Gyllenborg och hattarna till makten. Mellan åren 1739-1742 var han ambassadör i Paris, och under den tiden blev han riksråd, och vid hemkomsten även rikskansliråd. Han tog efter en tid avsked på grund av av missnöjet med det ryska krigets utbrott, vilket han ansågs ha medverkat till.

Guvernör för kronprinsen
Femtio år gammal (1745) blev han kansler i Åbo akademien, ordförande i lagkommissionen och även överstehovmarskalk vid det kungliga hovet där han var väl sedd av Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika. Året därpå (1746) blev han vald till guvernör för kronprins Gustav (III) men tillträdde inte denna tjänst förrän 1751 när kronprinsen var fem år gammal. 1747 blev han president i krigskollegium och samma år kanslipresident där. 1751 blev Tessin utnämnd till överstemarskalk hos drottning Lovisa Ulrika.

Föll i onåd hod kungaparet
Kort därpå var han av politiska skäl tvungen att gå i spetsen för rådets motstånd för hovpartiets planer att utvidga kungamakten och drog då på sig kungaparets motvilja. Detta gjorde att han trädde tillbaka som kanslipresident samt från alla sina offentliga uppdrag och drog sig tillbaka till sitt slott Åkerö i Södermanland. Han var dock kvar som guvernör till kronprinsen ända till han fullkomligt föll i onåd hos Lovisa Ulrika vilket gjorde att han tog avsked både från guvernörskapet och överstemarskalkposten.

Sina sista levnadsår levde han och hustrun "Ulla" på Åkerö i Södermanland där han skrev dagbok som till slut blev på hela 20 000 sidor i tjugonio band. Hustrun gick bort i december 1768 och Tessin drygt ett år senare, 7 jan 1770.

DANIEL FEHRMAN (1710-1780)
Daniel Fehrman, född 1710 i Stockholm, död i samma stad 1780, var en svensk medaljgravör av tysk släkt, far till Carl Gustaf Fehrman.

Redan vid 16 års ålder sattes han i lära hos Johan Carl Hedlinger. År 1732 följde han honom till Danmark och 1735 till Ryssland, där han stannade till mitten av 1737. Fehrman hade då blivit så skicklig, att han 1739 fick i uppdrag att sköta Hedlingers syssla som medaljgravör vid Kungliga Myntet under dennes ledighet på grund av en utrikes resa. Då Hedlinger 1745 bosatte sig i Schweiz efterträddes han av Daniel Ferman.

År 1760 utnämnde Adolf Fredrik honom till kunglig medaljgravör. I början av 1764 fick Fehrman ett slaganfall, som satte honom ur stånd att arbeta. Hans unge son Carl Gustaf Fehrman övertog då faderns befattning.