Glaskonst designad och tillverkad i Sverige av konstglas hantverk. Med isglass.
Tiffany kan även hänga/stå ute. Hänger du den ute så var försiktig med hård vind såklart!
Tiffanyteknik eller kopparfolieteknik är ett ganska nytt sätt att tillverka glasfönster. Namnet kommer ursprungligen från en man som hette Louis Comfort Tiffany (1848–1933). Han uppfann i alla fall inte tiffanytekniken, vilket man lätt kunde tro. Tiffanytekniken utvecklades år 1885 av Sanford Bray som arbetade i en glasstudio i Boston. L. C. Tiffany köpte patenten år 1888.
Med hjälp av tiffanytekniken är det möjligt att bearbeta även små och noggranna detaljer. I tiffanytekniken limmar man tunnt kopparfolieband runt glasbitar, vilka löds ihop med hjälp av tenn och en lödkolv. När tennet hårdnar bildas en hållbar fog mellan glasbitarna, vilket hindrar dem att lossna från varandra.
Man inleder arbetet med att välja vilka glas man vill ha i sitt glasarbete.Detta gör man bäst i dagsljus genom att se hur glaset ser ut mot ljuset. Det finns en uppsjö olika glas. Nedan en kort beskrivning.

- Katedralglas är mer transparent och användbart till fönster. Det kan också användas till ljuspunkter i lampor.

- Ripple eller strukturerat glas (med räfflor eller struktur på ena sidan) ger fin effekt på blom- och vattenmotiv.

Blommor och blad ger ett levande intryck och vatten ser ut att ha vågor. Dessa glas är svåra att skära , då de har en tendens att brista på fel ställen.
Sedan fortsätter man genom att rita eller kopiera ett mönster. Först kalkerar man av mönstret på ett tunt papper och sedan för man över det till tjockare papper eller till tunn kartong. Numrera bitarna och klipp ut dem. Placera därefter ut bitarna på de olikfärgade glasen, rita runt dem och skär ut. Kopian på det tunna pappret använder man till att lägga glasbitarna på, så att man håller ordning på dem, och ser att de passar ihop. Originalmönstret sparas för senare bruk.