W & W 2009. Hårda pärmar med skyddsomslag.  283 sidor. Det är det sista tumultartade året i Lev Tolstojs liv och hyllad av en hel värld har han dragit sig tillbaka till sitt gods Jasnaja Poljana, i hopp om att få lugn och ro och kunna fortsätta med sitt skrivande. Men mellan hans hustru Sofia Endrejevna och hans närmaste vän och lärjunge Vladimir Cherkov utspelas en bitter maktkamp om hans arv. Sofia, passionerad, hysterisk och kontrollerande, van vid ett liv i lyx, tänker göra allt som står i hennes makt för att försäkra sig och barnen om egendomen och om inkomsterna från hans verk. Cherkov och de kristna tolstojanerna anser att pengarna ska användas till att fortsätta författarens goda gärningar runt om i världen. Sliten även mellan sin uttalade doktrin om fattigdom och kyskhet och verklighetens enorma förmögenhet, de tretton barnen och ett utsvävande liv, flyr Tolstoj till sist dramatiskt hemmet till fots. Alltför sjuk för att fortsätta sin resa stannar han i det enkla stationshuset i Astapovo. Han tror sig dö i ensamhet, medan hundratals tidningsmän slår läger utanför i väntan på de bulletiner om hans hälsa som lämnas varje timme. Den sista stationen, byggd på autentiskt material, dagböcker och brev, rör sig elegant mellan fakta och fiktion och återskapar sinnestillståndet och den plågade själen hos en av världens största romanförfattare. Romantik, sex, intriger och humor gör läsningen underhållande och fängslande rakt igenom. Man påminns om en Austen, kryddad med ryskt vemod. En bok som inte bara kommer att älskas av den Tolstojfrälste.