Halmstad-Nässjö Järnvägar. 60-årsjubileum (1885-1945).

Mycket trevlig plakett till 60-årsjubileet av Halmstad-Nässjö Järnvägars verksamhet (1885-1945).

Graverad av Leo Holmgren (1904-1989) år 1945, signerad "LEO HOLMGREN" på åtsidans högerkant. Brons 68 x 45 mm. Vikt 94,5 gram. Mycket bra skick, med trevlig mörkbrun färg!

HALMSTAD-NÄSSJÖ JÄRNVÄGAR
I mitten av 1800-talet fanns behov att transportera malm och skogsprodukter från norra Småland till hamnen i Halmstad och 1869 beslöts det, att en järnväg skulle byggas mellan Halmstad och Jönköping. Bolaget Halmstad-Jönköpings Järnvägsaktiebolag bildades och 1872 började man bygga banan från Halmstad och österut. Efter ungefär ett år beslöts det att ändra banans sträckning och istället ansluta den till Södra stambanan i Nässjö.

Järnvägen öppnades för trafik mellan Halmstad och Värnamo 1 sept 1877 och 21 dec 1882 hade man lyckats få hela järnvägen till Nässjö färdigbyggd. Halmstad Jönköpings Järnvägs AB gick i konkurs 1885 och vid den efterföljande auktionen köptes järnvägen av ett Stockholmskonsortium för 1 miljon kronor. Den nye ägaren fick bolagsordningen fastställd 26 juni 1885 och 29 juni konstituerades Halmstad-Nässjö Järnvägs AB (HNJ). Det nya bolaget gick det bättre för och det växte så småningom kraftigt genom både köp och bygge av sidobanor.

December 1894 invigdes linjen Vaggeryd-Jönköping och därmed blev Halmstad slutligen förbundet med Jönköping. 1898 öppnades sidobanan från Torup till Hyltebruk för godstrafik (1909 även persontrafik) och 1901 öppnades sidobanan från Reftele till Gislaved.

I Halmstad väcktes intresse om en bana till Västergötland. En mängd linjesträckningar diskuterades, och den slutgiltiga sträckningen bestämdes bli mellan Landeryd och Falköping samt vidare till Ulricehamn. Banan började byggas 1904 och 1906 öppnades Västra Centralbanan (VCJ). Mellan Ulricehamn och Åsarp tog man över redan existerande Ulricehamns Järnväg (UJ) som trafikerat dessa 37 kilometer sedan 1874.

Redan på 1920-talet mindskade antalet resenärer och mängden gods på Halmstad-Nässjölinjen p.g.a. konkurrens från bilismen. Trafiken kom dock att öka efter 1933 fram till 1944. På 1930-talet hade banan en av Sveriges högsta banstandarder, med en största tillåtna hastighet på 110 km/h och i 1938 satta NHJ tre röda s.k. snabbvagnar in på sträckorna Halmstad-Nässjö och Halmstad-Falköping. Restiden Halmstad-Nässjö minskade då med mera än en timme till cirka tre timmar.

1939 beslöt SJ att alla enskilda banor skulle övertas av staten och redan 1945 förstatligades HNJ:s banor.

LÉO HOLMGREN (1904-1989)
Léo Holmgren, född 1904 i Paris, död i Stockholm 1989, var skulptör, medaljkonstnär och myntgravör.

Holmgrens intresse för skulptur- och medaljkonst ledde honom först till studier vid Tekniska skolan 1923-1924. Studierna fortsatte därefter på Konsthögskolan 1925-1930 där han studerade för bland andra, Carl Milles och Erik Lindberg.

Under studietiden gjorde han ett studieuppehåll 1927 för att tjänstgöra vid det franska myntverket, La Monnai, i Paris. År 1938 började han arbeta vid Kungl. Mynt- och justeringsverket och 1944 efterträdde han Erik Lindberg i tjänsten som chefsgravör.