Raphael-Hallencreutz, Olga (1887-1967), konstnär, skådespelare, författare. Norske stormannen Einar Tarmskälvare i Slaget vid Svolder år 1000.

Konstmedalj modellerad av konstnären Olga Raphael-Hallencreutz, porträtterande Norges, för sin tid, mest inflytelserika storman Einar Tarmskälvare (980-1050). Motiv på Erik Tarmskälvare, i Slaget vid Svolder år 1000, ståeende i sitt vikingaskepp Ormen Långe bekämpande fienden med sin pilbåge. (Ingående i Skytteöverstyrelsens konstnärliga plakettserie, se mer om denna nedan).

Modellerad av Olga Raphael-Hallencreutz (1887-1967) år 1942, signerad "OLGA R -H". Tillverkad av firma C. G. Hallberg. Utgiven av Skytteförbundens Överstyrelse i samband med rikstävlingen i skytte 1942. Brons 47 x 57 mm. Vikt 44,8 gram. (Olga Raphael-Hallencreutz var en mångkonstnär och gav sig även på att modellera några få medaljer, men hennes medaljproduktion är mycket ringa!)

Ensidig: Einar Tarmskälvare stående i sitt vikingaskepp Ormen Långe, skjutandes med pilbåge. Nedtill texten "RIKSTÄVLING", "I SKYTTE 1942". Nedtill till höger Skytteöverstyrelsens emblem. Upptill till vänster konstnärens signatur "OLGA R - H".

Slaget vid Svolder var ett sjöslag som utkämpades år 1000 i västra Östersjön mellan Olav Tryggvason av Norge och en allians av hans fiender. Slagets bakgrund var enandet av staten Norge, långvariga danska försök att få kontroll över landet, och spridandet av kristendomen i Skandinavien. Slaget är en mytomspunnen och central händelse i Nordens vikingatida historia.

Kung Olav var på hemfärd efter en expedition till Vendland (Pommern) när han överfölls av en allians bestående av Erik Håkonsson, norsk jarl, Olof Skötkonung, kung av Sverige, och Sven Tveskägg, kung av Danmark. Olav hade bara elva krigsfartyg i striden, mot en flotta på minst 70. Hans skepp togs ett efter ett, tills det sista, Ormen Långe, togs av Erik jarl medan Olav kastade sig i havet. Efter striden styrdes Norge av Ladejarlarna som en förläning till Danmark och Sverige.

EINAR TARMSKÄLVARE (ca 980-ca 1050)
Einar Tambarskjelve, född ca 980, död ca 1050, var en tid den mest inflytelserika stormannen i Norge. Han var också känd som en mycket skicklig bågskytt, vilket gav honom hans tillnamn 'tarmskälvaren', syftande på materialet bågsträngarna var gjorda av.

Enligt Heimskringla deltog han i slaget vid Svolder år 999. Efter att Einars båge brustit och han tillfrågats av norske kungen Olav Tryggvason vad det var som brast skall han högt ha fällt de bevingade orden: "Norge ur dina händer, konung". Kung Olav skall då ha svarat: ”Så stark var dock ej klangen, Gud månde råda för mitt rike, men icke din båge; se där tag min båge och skjut med den”. Einar skall ha tagit kung Olavs båge och spänt den, men funnit att han strax drog pilspetsen förbi bågen och kastat den tillbaka, utropandes ”För vek, för vek är kungens båge!”.

Senare var han de tröndska stormännens talesman inför Olav den helige, Magnus den gode och Harald Hårdråde. Med tiden blev han genom sitt politiska inflytande illa sedd av kungamakten, och mördades på order av Harald Hårdråde tillsammans med sin son Eindride.

SKYTTEFÖRBUNDENS ÖVERSTYRELSE
Skytteförbundens Överstyrelse (Skytte ÖS) är en riksorganisation för den frivilliga (ej militära) skytterörelsen som bildades 1893. Vid bildandet delades alla landskap in i länsvisa skytteförbund, totalt 26 st. Uppdraget var att organisera, förena och stimulera den frivilliga skytterörelsens föreningar som hade växt fram de senaste decennierna.

Överstyrelsens första rikstäckande tävling den s.k Propagandatävlingen arrangerades första gången 1934. Tävlingen var nationell, men anordnades länsvis på någon av respektive länsförbunds hemmabanor. Resultaten rapporterades sedan in till överstyrelsen som sammanställde den nationella resultatlistan.

Skytteöverstyrelsens konstnärliga plakettserie (1941-1963)
Priserna som delades ut var från början donerade av olika personer och företag. Från 1941 tog man fram speciella plaketter modellerade av kända konstnärer som kom att bli en stor succé. Varje år försågs plaketterna med ett nytt historiskt motiv och en årtalsangivelse och blev snart ett eget samlarområde – ”you gotta catch them all”. Plaketterna modellerades av kända konstnärer fram till 1963:

1941-1948 av konstnären (och skådespelaren) Olga Raphael-Hallencreutz (1887-1967).
1949-1960 av konstnären Allan Egnell (1884-1960).
1961-1963 av konstnären W. Jakob.

(Åren 1964-1973 lät man framställa enklare plaketter och medaljer utan konstnärers inblandning (på några av dem har har man återanvänt konstnärernas tidigare motiv).

OLGA RAPHAEL-HALLENCREUTZ (1887-1967)
Olga Emma Nathalia Raphael-Hallencreutz, född Raphael 21 juni 1887 i Dalarö, död 1 nov 1967, var en svensk skådespelare, konstnär och författare. Hon var dotter till socialpolitikern Axel Raphael och Cecilia Saloman, gift första gången från 1912 med regissören Gustaf Linden (Olga Raphael-Linden) och andra gången från 1941 med konstnären Gösta Hallencreutz (Olga Raphael-Hallencreutz).

Skådespelare
Olga Raphael studerade vid Althins elevateljé 1902 och vid Konstakademien 1904–1908. Hon studerade teater 1909–1911 för Signe Hebbe och Louise Fahlman. Hon scendebuterade 1911 på Dramaten som dansare, senare samma år engagerades hon som skådespelare av Einar Fröberg i Göteborg. Fram till 1917 var hon anställd vid Dramatiska teatern och övergick sedan till Lorensbergsteatern i Göteborg. Sin enda filmroll gjorde hon i Carl Theodor Dreyers debutfilm Presidenten från 1919 där hon spelar Victorine Lippert.

Författare och konstnär
Som skönlitterär författare har hon utgivit novellsamlingar och barnböcker. Som konstnär var hon främst verksam som porträttmålare och har bland annat utfört porträtten av Ida Gawell-Blumenthal (Delsbostintan) och Agnes von Krusenstjerna i Statens porträttsamling på Gripsholm, på Dramatiska teatern finns ett porträtt av maken Gustaf Linden och på Örebro läns museum ett porträtt av Hjalmar Bergman. Som illustratör bildsatte hon H.C. Andersens Prinsessan på ärten 1910. Hon var en mångkonstnär och modellerade på 1940-talet även några konstnärliga plaketter med historiska motiv.