Krogh, Marit (1948-), skulptör. Porträtterar diplomaten, författaren och numismatikern Carl Snoilsky (1841-1903).

Konstmedalj av skulptör Marit Krogh, porträtterande diplomaten, författaren och numismatikern Carl Snoilsky (1841-1903) med några strofer från en dikt ur diktsamlingen Italienska bilder (1865).

I svåra stunder hävdade han själv att han fann stor tröst i ett intensivt bok- och myntsamlande; stundtals tycks särskilt numismatiken ha betytt mer för honom än litteraturen.

Modellerad 1978 av skulptör Marit Krogh (1948-), signerad "MARIT KROGH" på frånsidan under flaskan. Brons 40 mm. Vikt 46,1 gram. Mycket bra skick!

Åtsida: Porträtt av Carl Snoilsky, vänster.

Frånsida: En strof "JAG BRINGAR DRUVOR, JAG BRINGAR ROSOR, JAG SKÄNKER I AV MITT UNGA VIN", med tillhörande motiv av druvor, rosor, vinflaska och vinglas, från dikten Inledningssång ur Snoilskys diktsamling Italienska bilder (1865). (Diktsamlingen kom till efter att Snoilsky gjort en frihetsberusande resa till Italien 1864).

Inledningssång (första versen) ur diktsamlingen Italienska bilder (1865), av Carl Snoilsky:

Jag bringar drufvor, jag bringar rosor,
Jag skänker i af mitt unga vin,
På alla stigar, på alla kosor
Jag slår den ljudande tamburin.

CARL SNOILSKY (1841-1903)
Greve Carl Johan Gustaf Snoilsky, född 8 sept 1841 i Stockholm, död 19 maj 1903 i Stockholm, var en svensk diplomat och textförfattare och numismatiker. Han var den främste tidiga realisten och var ledamot av Svenska Akademien. Hans liv och verk hade ett stort inflytande på dramatikern Henrik Ibsen, i synnerhet Ibsens pjäs Rosmersholm. I svåra stunder fann han i ett intensivt bok- och myntsamlande; stundtals tycks särskilt numismatiken ha betytt mer för honom än litteraturen.

Snoilsky föddes i Stockholm som son till Sigrid (född Banér), målare och grevinna, och Nils Snoilsky, justitieråd och kammarherre. Han utbildades vid Claraskolan och Stockholms lyceum och blev 1860 student vid Uppsala universitet. Han utbildade sig till diplomat och slutade för att arbeta på Utrikesdepartementet. Redan 1861 började han, under pseudonymen Sven Tröst, att trycka dikter, och han blev snart centrum för det lysande litterära sällskapet i huvudstaden. År 1862 publicerade han en samling sångtexter med titeln Orchideer ("Orkidéer"). Åren 1864 och 1865 befann han sig i Madrid och Paris på diplomatiska uppdrag. Det var 1869, när han för första gången samlade sina Dikter under sitt eget namn, som Snoilsky intog en av de mest framstående samtida poeterna. Hans Sonnetter från 1871 ökade hans rykte. Sedan, under några år, övergav Snoilsky poesin och ägnade sig åt utrikesministeriets arbete och åt studier av numismatik.

År 1876 publicerade han dock en översättning av Goethes ballader. Snoilskij hade 1876 blivit utnämnd till expeditionssekreterare och chef för utrikesdepartementets politiska avdelning, 1878 upphöjdes han till kansliråd och efterträdde biskop Paul Genberg som en av de aderton i Svenska Akademien. Men 1879 avgick han från alla sina poster och lämnade plötsligt Sverige för Florens med änkegrevinnan Ebba Piper, född friherrinnan Ruuth, som han gifte sig med 1880. Greve Snoilsky sände 1881 hem en volym av Nya Dikter. Två andra volymer av Dikter utkom 1883 och 1887 samt 1897; Dikten Savonarola, 1883, och Hvita frun (1885). År 1886 samlade han sina dikter om nationella ämnen i Svenska bilder (2:a uppl., 1895), som räknas som en svensk klassiker. År 1891 återvände han till Stockholm och utnämndes till överbibliotekarie vid Kungliga biblioteket. Han avled i Stockholm den 19 maj 1903. Hans Samlade dikter (Stockholm, 5 band) 1903–1904.

Slavisten Alfred Jensen berättade för den slovenske poeten Anton Aškerc att Snoilsky var av slovensk härkomst. Carl Snoilsky sade att hans förfader var en protestantisk pastor Snoilshik från Znojile i Carniola som kallade sig Labacus (från Ljubljana). Påståendet, som populariserades i Slovenien av poeten Anton Aškerc, har inte bevisats fullt ut, men det är rimligt. Namnet har förknippats med den protestantiska reformatorn Johann Snoilshik från Karnio.

Hans litterära inflytande i Sverige var mycket stort; Han sjöng alltid om glädje och frihet och skönhet, och i hans texter, mer än i de flesta moderna verser, kommer ungdomens extas till uttryck. Han är också anmärkningsvärd för den utomordentliga finkänsligheten och melodiositeten i sina versformer.

MARIT KROGH (1948-)
Marit Krog, född 1948, norsk skulptör, konstlärare i klassisk modellering (lera), med fokus på porträtt. Arbetat som professionell konstnär och skulptör sedan inskrivning på Konsthögskolan i Oslo 1967.

Marit Krogh har skapat ett antal stora monument som skulpturen "Vekst" på Norrlands universitetssjukhus och skulpturen "Organisk form" på Sola rådhus. Konstverken sträcker sig från större nonfigurativa skulpturer till klassiska porträtt och målningar. Arbetat har skett med en mängd olika material, såsom rostfritt stål, marmor, granit, brons, trä och keramisk lera.