Danielson, Ernst (1866-1907). Elektroingenjör. Till minne, 1952.

Till minnet av Ernst Danielson (1866-1907) och hans förtjänstfulla arbete inom elektrotekniken och pionjärsarbetet med den första kraftöverföringen i Sverige 1893.

Graverad år 1952 av Gösta Carell, signerad "- CARELL -" i halsavskärningen". Brons 45 mm. Vikt 43,1 gram.

Den första kommersiella kraftöverföringen lyckades i Sverige 1893 mellan Hällsjö kraftverk och gruvsamhället Grängesberg i Bergslagen. Elkraften skulle mata lampor, pumpar och motorer vid Grängesbergs gruvdrift, och överföringen skedde på en sträcka av cirka 12 kilometer. Ernst Danielsson och Jonas Wenström var ansvariga konstruktörer för denna pionjärsanläggningen (i drift till 1912).

Bild 4: Interiör av Hellsjö kraftstation, 1895. Sveriges första trefasanläggning (en arbetsplats som pionjärerna inom elektroteknik Jonas Wenström och Ernst Danielsson spenderade mpnga timmar).

ERNST DANIELSON (1866-1907)
Ingemar Ernst Danielson, född 19 januari 1866 i Voxna, Gävleborgs län, död 15 augusti 1907 i Kolbäcks församling, Västmanlands län, var en elektroingenjör och en av pionjärerna inom den svenska högspänningstekniken.

Ernst Danielson gjorde sin examen 1887 vid Tekniska Högskolan i Stockholm och började som ingenjör på Elektriska aktiebolaget. 1890 företog sig Danielsson studieresor i USA, där han samarbetade med de amerikanska el-ingenjörerna Henry G. Reist och W. J. Foster. Teamet presenterade 1891 de första utkasten för en trefas-växelström-maskin. 1892 återvände han till Sverige och fick anställning som konstruktör vid ASEA i Västerås.

På 1890-talet presenterade flera uppfinnare tekniska lösningar för trefasväxelström och dess praktiska användning, bland annat Nikola Tesla i USA och Jonas Wenström i Sverige. Den första kraftöverföringen efter dessa principer ägde rum 1891 i Tyskland på en 175 km lång försökssträcka i närheten av Frankfurt am Main.

Den första kommersiella kraftöverföringen lyckades i Sverige 1893 mellan Hällsjö kraftverk och gruvsamhället Grängesberg i Bergslagen. Elkraften skulle mata lampor, pumpar och motorer och överföringen skedde på en sträcka av cirka 12 kilometer. Wenström och Danielson var ansvariga konstruktörer för anläggningen, som var i drift till 1912. Detta var en helt ny och förut oprövat användning, innan dess fanns för överföring av energi på kortare sträckor bara de så kallade stånggångar att tillgå.

Jonas Wenström dog strax efter att Hällsjöanläggningen invigdes och Danielsson, som hade blivit chefskonstruktör hos ASEA, fortsatte med utvecklingen av Wenströms påbörjade arbeten. Danielsson gjorde en del uppfinningar och förbättringar inom elektomotortekniken och författade talrika vetenskapliga avhandlingar för in- och utländska facktidskrifter.

År 1906 blev han ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien.

GÖSTA CARELL (1888-1962)
Gustaf (Gösta) Imanuel Carell, född 21 maj 1888 i Stockholm, död 1962 i Stockholm, var en svensk medaljgravör.

Han var son till kontrollören Gustaf Carell och Ida Nilsson, och gift första gången 1914 med Emmy Bogstrand och andra gången 1942 med Hjördis Moberg. Carell studerade vid Tekniska skolan i Malmö och anställdes efter avslutad skolgång vid Skånska Cementgjuteriets ateljé för fasaddekorationer 1910.

Han studerade därefter en kortare tid för Bissen den yngre i Köpenhamn. Han vistades i Amerika 1913–1920 och var där verksam vid Victor David Brenners medaljateljé 1916–1919 samtidigt bedrev han studier vid Cooper Union och School of Beaux Arts.

Han återvände till Malmö 1920 och bosatte sig 1922 i Stockholm där han arbetade med större reliefer till gravvårdar, han debuterade som medaljgravör 1925 med medaljen över Frithiof Lennmalm.

En retrospektiv utställning med Carells medaljer visades på Kungliga myntkabinettet 1945 samt på Malmö museum och Nationalmuseet i Köpenhamn 1946. Carell är representerad vid Uppsala universitetsbibliotek och Nationalmuseum samt med nästan hela sin medaljproduktion vid Kungliga myntkabinettet i Stockholm. Carell är begravd på Bromma kyrkogård.