Hedin, John (1871-1951). Företagare, riksdagsman, sportskytt. Till minne 1961.

Till minne av John Hedin (1871-1951), framstående företagsledare, riksdagsman och sportskytt.. Graverad år 1961 av Gösta Carell (1888-1962), signerad "G. CARELL" i halsavskärningen. Ingående i Stockholms-Tidningens personmedaljserie för framstående personer inom tidningssfären/svenskt sportskytte. Utdelad av Stockholms-Tidningen i samband med Riksskyttetävlingen 1961. Brons, 40 mm. Vikt 33,4 gram.

JOHN HEDIN (1871-1951)
John Erik Hedin, född 28 maj 1871 i Badelunda församling, Västmanlands län, död 30 april 1951 i Mariestad, var en svensk företagare och riksdagsman. Hedin var även en framstående skytteledare och försvarsvän och gjorde uppmärksammade insatser såväl i den centrala skytteorganisationen som i länsförbund och lokala skytteföreningar.

Sina främsta industriella insatser gjorde Hedin inom kraftförsörjningen, men hans intressen omfattade även flera andra områden. Bland annat deltog han i spetsen för ett konsortium i finansieringen av Gustaf Dalens uppfinningar på fyrområdet och var mångårig ordförande i styrelsen för Sv ab Gasaccumulator (AGA).

John Hedin var son till lantbrukaren Erik Albert Peterson och hans hustru Catharina Augusta Hedin. Han blev elev vid Tekniska högskolan och erhöll avgångsexamen från fackavdelningen för maskinbyggnad och mekanisk teknologi där 1891. Hedin var 1891–1897 anställd vid Köpings mekaniska verkstad och därefter 1897–1904 överingenjör och ritkontorschef och 1904–1912 disponent vid Lidköpings mekaniska verkstad. Han var initiativtagare vid bildandet av Kraft AB Gullspång-Munkfors, disponent där 1906–1942 samt ledamot av styrelsen och 1913–1951 styrelsens ordförande. Hedin var därutöver bland annat ledamot av styrelsen för Aktiebolaget Gasaccumulator 1909–1911 och 1920–1951 (styrelsens ordförande 1937–1949) och ledamot av styrelsen för Svenska Vattenkraftsföreningen 1909–1943.

Han var även verksam som högerpolitiker och var stadsfullmäktige i Lidköping och dess vice ordförande 1910–1912, ledamot av Skaraborgs läns landsting 1910–1913, ledamot av stadsfullmäktige i Mariestad 1915–1942 (som ordförande 1923–1942) och ledamot av andra kammaren 1925–1928.

SVENSKA SKARPSKYTTERÖRELSEN 1860-1890 (en civil frivillig försvarsrörelse)
...som ledde fram till ALLMÄN VÄRNPLIKT 1901 och till dagens SPORTSKYTTEKLUBBAR.
Initiativtagare till den svenska skarpskytterörelsen var några kända publicister – Viktor Rydberg och Sven Adolf Hedlund i Göteborg, samt August Blanche och Lars Johan Hierta i Stockholm. Det var samma män som stred för representationsreformen, för allmän rösträtt, för folkhögskolorna och för allmän värnplikt.

Sveriges försvar ansågs av initiativtagarna vara för svagt, och försvarsviljan upplevdes som dålig. Istället för den gamla indelta yrkesarmén ville man ha allmän värnplikt och en frivillig folkbeväpning efter samma mönster som i Schweiz.

För vissa myndigheter tedde sig denna folkbeväpning som nära nog samhällsfarlig. Konservativa tidningar spådde att "vid tillfällen av politisk agitation dessa beväpnade corpser skulle kunna utöva terrorism mot andre samhällsmedlemmar", och att vi skulle "få till oss överflyttade de amerikanska scener, där revolvern utgör det mest begagnade argumentet mot olika tänkande".

Efter något besinnande beslutade sig dock regeringen för att hälsa den frivilliga nationalbeväpningen välkommen. Det skedde genom en kungörelse av den 8 mars 1861. Skarpskytterörelsen växte sedan lavinartat. Det blev en verklig folkrörelse, några lokala eldsjälar tog ledningen, och skytteintresserade män från alla samhällsklasser anslöt sig. Med myndigheternas stöd anlades skjutbanor och övningsplatser. Redan 1864 fanns det 239 föreningar med över 33 500 medlemmar. Föreningarna hade ofta även en egen musikkår och manskör.

Efterhand började hänförelsen för skarpskytterörelsen att svalna, och många skyttar tröttnade på de militära formerna samt ville se en friare idrott. Vid slutet av 1800-talet omvandlades skarpskytteföreningarna till civila skytteförbund.

STOCKHOLMS-TIDNINGENS / SVENSKA DAGBLADETS RIKSSKYTTETÄVLING (1923-)
Stockholms-Tidningens riksskyttetävling på hemortens banor arrangerades första gången 1923 och blev Sveriges mest omfattande skyttetävling och har haft en mycket stor betydelse för höjande av skjutskickligheten.

Anledningen till tävlingens instiftande var en omröstning bland Stockholms-Tidningens läsare om den förnämsta idrotten, där skyttet fick högsta röstetalet. Tävlingen utformades av bl.a R. Törnebohm, H. Kjeller, M. Johansson (Fritzing) och Mauritz Eriksson. Den skulle vara en ren precisionsskjutning.
När Stockholms-Tidningen gick i konkurs 1966 tog Svenska Dagladet över initiativet, vilka ända fram till idag har arrangerat tävlingen. År 2022 arrangerades den tävlingen för 100:de gången.

GÖSTA CARELL (1888-1962)
Gustaf (Gösta) Imanuel Carell, född 21 maj 1888 i Stockholm, död 1962 i Stockholm, var en svensk medaljgravör.

Han var son till kontrollören Gustaf Carell och Ida Nilsson, och gift första gången 1914 med Emmy Bogstrand och andra gången 1942 med Hjördis Moberg. Carell studerade vid Tekniska skolan i Malmö och anställdes efter avslutad skolgång vid Skånska Cementgjuteriets ateljé för fasaddekorationer 1910.

Han studerade därefter en kortare tid för Bissen den yngre i Köpenhamn. Han vistades i Amerika 1913–1920 och var där verksam vid Victor David Brenners medaljateljé 1916–1919 samtidigt bedrev han studier vid Cooper Union och School of Beaux Arts.

Han återvände till Malmö 1920 och bosatte sig 1922 i Stockholm där han arbetade med större reliefer till gravvårdar, han debuterade som medaljgravör 1925 med medaljen över Frithiof Lennmalm.

En retrospektiv utställning med Carells medaljer visades på Kungliga myntkabinettet 1945 samt på Malmö museum och Nationalmuseet i Köpenhamn 1946. Carell är representerad vid Uppsala universitetsbibliotek och Nationalmuseum samt med nästan hela sin medaljproduktion vid Kungliga myntkabinettet i Stockholm. Carell är begravd på Bromma kyrkogård.