Gustav Vasa (1521-1560). Konungens minne. Av Johan Salmson, 1826.

Bakgrunden till denna medaljen fick den unge Johan Salmson redan hösten 1820, efter att som 22-åring kommit till Paris för att fördjupa sina kunskaper i medaljgravyr. Han beskådade de franska medaljserierna som givits ut och såg en affärsmöjlighet att på samma sätt, på prenumerationsbasis, ge ut en egen svensk medaljserie över kända svenska personer.

Projektet påbörjades, men kom inte att förverkligas. Salmsons projekterade medaljer kom istället att ingå i den parisbaserade gravören och medaljutgivaren Pierre Amédée Durands universella medaljserie över berömda personer. Denna medaljen över Gustav Vasa är den enda svenska kungliga medaljen ingående i Durands medaljserie.

Graverad av svenske medaljgravören Johan Salmson (1798-1859) år 1826. Brons 42 mm. Vikt 39,6 gram. Kvalitet 01/0 med fin kopparlyster. Ett mycket trevligt exemplar! [Referens: Dz 20b, se referensverket Sveriges Kungliga Medaljer av Roberto Delzanno, del 1 sid 167].

Åtsida: Gustav Vasas högervända bröstbild. Omskrift "GUSTAVUS . I SUECIÆ REX.". Under bilden gravörens namn "SALMSON . F .". Bokstaven F är förkortning av latinets Fecit (Han gjorde det).

Frånsida: Text och årtal på nio rader "NATUS", "IN ARCE LINDHOLM", "IN UPLANDIA.", "AN . M . D . LXXXIII.", "OBIIT", "AN . M . DC . LIV.", "______", "SERIES NUMISMATICA", "UNIVERSALIS VIRORUM ILLUSTRIUM.", "__", "M . DCCC . XXVI.", "DURAND EDIDIT".

Notera: Anmärkningsvärt är att man på frånsidan graverat in felaktiga årtal. Medaljen borde ha getts Gustav Vasas födelseår 1496 och dödsör 1560. På medaljen har man av misstag istället graverat in Axel Oxenstiernas födelse- och dödsår 1583 och 1654, en felaktig "kopiering" från Salmsons medalj över Oxenstierna som gavs ut fem år tidigare.

JOHAN SALMSON (1798-1859)
Johan Salmson (före kristnandet Isak Salmson), född 21 jan 1798 i Stockholm, död 1859 i Paris, svensk skulptör, medalj- och stengravör. Son till sigillgravör Salm Salmson och Lea Moses.

Ursprung
Det var hans far Salm Salmson, med nordtyskt judiskt ursprung, som invandrade till Sverige 1789. Yrket sigillgravör var inte skråbundet och var därför tillgängligt för judar. Fadern gifte sig med Lea Moses i Stockholm 1796. Efter moderns död i ung ålder (22 år) gifte fadern om sig med hennes syster 1804. Familjen kom totalt att bestå av tolv syskon/halsyskon där sju kom att arbeta inom kulturella verksamheter. Systern Rececca Johanna gifte sig med myntgrvören Ludvig Persson Lundgren, vilka är föräldrar till vår kända myntgravör Lea Ahlborn. (Lea Ahlborn har fått sitt tilltalsnamn efter sin mormor Lea Moses).

Utbildning och flytt till Paris
Johan Salmson lärde sig stålgravyr i sin faders verkstad i Stockholm och blev tidigt elev vid Konstakademien, där han gjorde lovande framsteg och tilldelades flera utmärkelser redan som 15-åring.

År 1820 konverterade han till kristendomen då gamla feodala kvarlevor begränsade judiskt liv i Sverige. Detta var vanligt bland den svensk-judiska befolkningen för att öppna upp för äktenskap, bredare yrkesval och rättslig likställdhet. Det kristna dopen var en investering i socialt kapital och en inträdesbiljett till den svenska nationen, och ett försök att undgå omgivningens judefientlighet. Namnbytet från det judiska namnet Isak till Johan var också ett led i försvenskandet.

Samma år utsågs han till s.k agré vid Konstakademien (en titel som sparsamt delades ut till yngre lovande konstidkare). Genom detta erhöll han ett resestipendium och reste hösten 1820 till Paris för att fördjupade sina kunskaper i medaljgravyr och medaljkonst.

Johan Salmson bosatte sig i Paris och blev kvar där ända fram till sin död. Han hade nära kontakt med Sverige och lät gravera ett flertal medaljer med svensk anknytning. De flesta arbetena utförde han dock för Napoleon III:s och andra franska kungligheters räkning.

Under åren 1852–1853 gav han i Paris gravyrlektioner åt sin systerdotter Lea Ahlborn.

Salmsons projekterade (men ej förverkligade) medaljserie över namnkunniga svenska män
Ett uppmärksammat projekt var det som Johan Salmson påbörjade strax efter flytten till Paris 1820. Han beskådade de franska medaljserierna som givits ut och såg en affärsmöjlighet att på samma sätt, på prenumerationsbasis, ge ut en egen svensk medaljserie över kända svenska personer.

Den första medaljen i serien påbörjades 1821 och skulle porträttera svenska rikskanslern Axel Oxenstjerna (1583-1654). Han skissade på att årligen ge ut 3 st medaljer. Han kom så långt att han försåg kontakter i Sverige med s.k subscriptionslistor (prenumerationslistor som man kunde teckna upp sig på för att erhålla samtliga medaljer efterhand de kom ut). Betalning skulle inte behöva erläggas förrän vid varje ny medaljs erhållande. Listorna fanns tillgängliga hos fadern Salm Salmson på Stora Nygatan 9 och på Societeten Stora och Lilla Sällskapet i Stockholm.

Projektet kom inte att förverkligas. Han hade fullt upp med andra medaljbeställningar (både från Sverige och Frankrike). Dessutom dog hans far Salm Salmson 1822 (redan vid 56 års ålder), vilket skulle försvåra administrationen av projektet.

Salmsons påbörjade och projekterade medaljer kom istället att ingå i den s.k Durands universella medaljserie över berömda personer.

Durands universella medaljserie
Pierre Amédée Durand (1789-1873), verksam i Paris, var en välkänd fransk skulptör och medaljgravör. År 1817 åtog han sig utgivningen av en universell serie medaljer av berömda män. Han uppmanade framstående gravörer att deltaga. Johan Salmson (som också arbetade i Paris) övertygades och istället för att genomföra sitt eget "övermäktiga" projekt med en egen svensk medaljserie, lät han de redan projekterade medaljerna istället ingå i Durands medaljserie.

Tre medaljer graverade av Johan Salmson kom att ingå i Durands medaljserie, medaljerna över rikskanslern Axel Oxenstierna (utgiven 1821), konung Gustaf Vasa (1826) och svenske vetenskapsmannen Torbern Bergman (1826).