Gustav III (1771-1792). Konungen besöker Gustafs (Kallebäcks) Källa 17 nov 1787.

Kunglig medalj av skulptör David Wretling, porträtterande Gustav III:s beskök vid Kallebäcks Källa 17 nov 1787. Källans vatten-nymph låter konungen avsmaka vattnet ur en kristallpokal och uttalar orden:

”Af Kallebäcks Källa man mig fordom Namn har gifwit, Men sen af Götheborg jag köpt och hägnat blifwit, Kung Gustaf mig besökt, mig nådigt unnadt är, Att jag härefter namn af Gustafs Källa bär”.

Modellerad av David Wretling (1901-1986) år 1948, signerad "D. W. 48". Utgiven av Göteborgs Stad i samband med att vattenreningsverket vid Alelyckan invigs 9 april 1949. Brons 53 x 59 mm. Vikt 74,9 gram. Kvalitet 1+. Sällsynt. [Referens: Dz-. Denna medaljen saknas i referensverket Sveriges Kungliga Medaljer].

GUSTAFS KÄLLA
Källan vid Kallebäck har varit viktig inte bara för lokalbefolkningen utan för hela Göteborgs stad. Ur de stora sandlager som istiden en gång skapade har det under 10 000 år flutit fram ett rent och välsmakande vatten. Den första beskrivningen av källorna är från 1600-talet men det kan inte råda något tvivel om att den goda tillgången på dricksvatten var viktig redan för stenåldersmänniskorna i Kallebäcksområdet för 8000 år sedan.

Rent dricksvatten var en bristvara i Göteborg under 1700-talet och gick att sälja med god förtjänst. År 1759 berättas det om Magnus Rebba på Kallebäcks nordgård som öppnat ett näringsställe på gården, där bland annat vatten från källorna såldes. Till en början hyllas inrättningen för sina rimliga priser, men ganska snart kom klagomål på att vattnet såldes till högt överpris. Även andra Kallebäcksbor utnyttjade källorna genom att fylla tunnor med vatten som sedan såldes inne i Göteborg, där det var ständig brist på rent vatten.

Göteborgs stad köpte källan, och under åren 1786-87 byggdes en flera kilometer lång vattenledning (genomborrade stockar) från Kallebäcks Källa in till Göteborgs stad och den stora reservoaren vid nuvarande Kungsportsplatsen.

Gustav III besöker källan 1787
Källan ansågs så betydelsefull att självaste Gustav III besökte platsen 1787. Minnesstenen i marmor över kungens besök som vi idag kan se på platsen restes år 1801, med svensk inskrift på ena och latinsk på andra sidan:

Af Kallebäcks källa man
mig fordom Namn har gifvit,
men sen af Götheborg
jag köpt och hägnad blifvit,
Kung GUSTAF mig besökt,
mig Nådigst unnadt är,
at jag härefter Namn
af GUSTAFS Källa bär,
den 17 November 1787.

En samtida källa skriver:

"Kongl. Maj:t Gustaf III behagade visa den höga nåd att oaktat kall och mindre angenäm väderlek stiga utur vagnen och begiva Sig till källhuset. Så snart dörren till densamma öppnades och Kongl. Maj:t var i begrepp att bese dess invärtes byggnad, uppsteg oförmodeligen från bottnen av cisternen, som inuti var av ljus upplyst, och presenterade sig för Hans Maj:t ett såsom Watten-Nymph i skimrande dräkt välklätt ungt fruntimmer, vilket i underdånighet uppvaktade med några versar, däruti Nymphen å egna och de övriga Najadernas wägnar underdånigst utbad sig, att till minnets befästande därav få den nåden att kallas Gustafs Källa".

Konungen räcktes en kristallpokal, varur han kunde avsmaka vattnet. Pokalens fot bär inskrptionen "Gustafs källas Naiader", "till sin nådigste Konung", "underdånigst den 17", "November 1787".

Gustav V besöker Gustafs Källa vid 150-årsminnet av vattenledningens öppnande 1937
År 1937 firades 150-årsminnet av att Kallebäcksledningen öppnades. Konung Gustaf V var då närvarande vid en jubileumsceremoni ute vid källan. Det ursprungliga ceremonielet spelades nu åter upp med Wanja Rothgardt som vatten-nymph (känd film- och teaterskådespelare) och två andra unga kvinnor som nymfer. Kungen erhöll några klunkar vatten ur en speciellt tillverkad Orreforspokal, och skrev sedan sin namnteckning på fundamentet.

DAVID WRETLING (1901-1986)
David Otto Wretling, född 18 december 1901 i Umeå, död 14 jan 1986 i Stockholm, var en svensk skulptör.

Efter avslutad skolgång vid Umeå tekniska aftonskola och arbete vid faderns verkstad studerade han skulptur för Carl Milles vid Konstakademien 1922–1925 och kompletterade därefter sin utbildning vid Académie Scandinave i Paris 1930. Han bedrev självstudier under resor till Italien 1925 och 1927 samt Frankrike 1929 och 1932.

Han arbetade i trä, sten, terrakotta, brons och marmor i en realistisk stil med genrestudier, religiösa och profana monumentalskulpturer, porträtt, reliefer, plaketter och medaljer.