Karl XI (1660-1697). Reduktionen - Krossandet av adeln.

Kunglig medalj av Léo Holmgren, porträtterande Sveriges konung Karl XI och den s.k Reduktionen som kraftigt minskade adelns tillgångar till förmån för en större och starkare armé och ett friare bondeväsen.

Modellerad av skulptör, medaljgravör Léo Holmgren (1904-1989), signerad "Lh" på båda sidor. Brons, 40 mm. 43,7 gram. Mycket bra skick! [Referens: Dz -. Saknas i referensverket Sveriges Kungliga Medaljer].

Åtsida: Kung Karl XI (Pfalziska ätten).

Frånsida: Adelsman, vars hus och ägodelar tas om hand, syftar på den omfattande Reduktionen, som kraftigt minskade adelns tillgångar till förmån för ett större och starkare försvar och ett friare bondeväsen.

KARL XI (1660-1697)
Karl XI, född 24 nov 1655, död 5 april 1697, kung av Sverige 1660 till sin död 1697. Han var son till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp samt gift med Ulrika Eleonora av Danmark (1656–1693). De fick bland andra barnen Hedvig Sofia, Karl (XII) och Ulrika Eleonora.

Ärver tronen vid faderns död
Fadern Karl X kommer julen 1659 hem från fälttågen i Polen, Tyskland och Danmark. Hans drömmar att utöka den svenska stormakten över Polens östersjöländer eller över de danska öarna hade strandat. Men han uppnådde den för Sverige (mot Danmark) mycket gynnsamma freden i Roskilde 1658 som återtog och satte Sveriges "naturliga gränser". Med sviktande hälsa (grov fettma) och insjuknande i influensa som leder till lunginflammation dör Karl X 13 feb 1660.

Den fyraårige sonen Karl XI ärver tronen, hans förmyndare avvecklar de pågående krigen. Faderns framgångar mot Danmark gjorde att man återtog de sydvästra landskapen åt Sverige som gav "naturliga gränser" åt det egentliga Sverige.

Svensk-danska krigen om Skåneland
Karl XI blev myndig i samband med riksdagen 1672 och kunde då ta tronen i besittning.

Den 2 sept 1675 förklarade Danmark krig mot Sverige, och ett flrtal slag om skåneland kom att genomsyra Karl XI:s krigsansträngningar närmaste åren. Flottan var i dåligt skick och Slaget vid Ölands södra udde 1676 blev en svensk förlust, regalskeppet Kronan gick förlorat här. Slaget vid Landskrona 17 juli 1678 besegrades danskarna, vaefter den danska armén slutligen evakuerades tillbaka till Själland.

Karl XI arbetade sedan med iver på försvenskningen av de tidigare dansk-norska landskapen, som inbegrep Skåneland, Bohuslän, Jämtland och Gotland. Svensk lag infördes, förbud mot böcker som var skrivna på danska, prästerna fick endast predika på svenska, och alla nya präster och lärare måste komma från Sverige.

I norra Skåne slog man tillbaka lokala rövargäng (snapphanarna) som fick starkt stöd från de lokala byarna, och lät avrätta motståndsmän. Kungen förblev skeptisk till de skånska invånarna under hela sitt liv.

Fredsperioden
Karl XI förde sedan en försiktig politik där Sveriges finanser stabiliserades och försvaret reformerades. Detta kunde genomföras genom en omfattande Reduktion, vilket kraftigt minskade adelns tillgångar.

Därefter inriktades ansträngningarna till stor del mot att förhindra nya krig, Karl XI:s sista 20 år på tronen var den längsta fredsperioden under Sveriges tid som stormakt.

Slutet
Redan under de dansk-svenska krigen vid slutet av 1670-talet hade Karl XI åkommor i form av kraftiga magsmärtor. Hans livmedikusar lindrade vid behov besvären med lavemang och åderlåtning men de försvann aldrig. Han kom att leva med dessa besvär resten av livet.

I mars 1697 drabbades han av ett så kraftigt smärtanfall att han blev sängliggande. På kvällen den 1 april tillkallades den kungliga familjen. I smärtor tog kungen farväl av dem. Det är också nu det sägs att han skarpt påtalade till sin son Karl (XII) att han aldrig skulle starta några krig. (Modern analys av den tidens obduktionsrapport gör det troligt att kungen dog av bukspottskörtelcancer med metastaser i bukhinna, lever och tarmar).

Karl XI avled endast 41 år gammal 5 april 1697 och efterträddes av sin ende överlevande son Karl XII.

LÉO HOLMGREN (1904-1989)
Léo Holmgren, född 1904 i Paris, död i Stockholm 1989, var skulptör, medaljkonstnär och myntgravör. Léo Holmgren var son till den svenske porträtt- och landskapsmålaren Wilhelm Holmgren och hans franska hustru Marie Jeanne Ferrand. 1914 flyttade familjen till Sverige.

Holmgrens intresse för skulptur- och medaljkonst ledde honom först till studier vid Tekniska skolan 1923-1924. Studierna fortsatte därefter på Konsthögskolan 1925-1930 där han studerade för bland andra, Carl Milles och Erik Lindberg.

Under studietiden gjorde han ett studieuppehåll 1927 för att tjänstgöra vid det franska myntverket, La Monnai, i Paris. År 1938 började han arbeta vid Kungl. Mynt- och justeringsverket och 1944 efterträdde han Erik Lindberg i tjänsten som chefsgravör. Under sin tid där formgav han bland annat flera jubileumsmynt och Gustaf VI Adolfs 5-kronorsmynt från 1972. Efter pensioneringen 1974 fortsatte han sitt konstnärliga arbete bland annat för Sporrong. För dem utförde han belönings- och jubileumsmedaljer.