Erik den Helige (1156-1160) halshuggs av tronpretendenten Magnus Henriksson.

Kunglig medalj över Sveriges konung Erik den Helige (1156-1160) och hur hans efterträdare Magnus Henriksson triumferar vid den halshuggne konungens kropp.

Brons, 40 mm. 43,5 gram. Graverad av Erik Höglund (signerad "E. Höglund 76" på åtsidan. Mycket bra skick!

Åtsida: Kung Erik den Helige (Erikska Ätten), medeltidens mest avbildade svenske kung, iförd den gravkrona som ännu ligger i hans skrin i Uppsala.

Frånsida: Magnus Henriksson triumferande vid Erik den Heliges halshuggna kropp. I bakgrunden Gamla Uppsalas kullar och kyrka dit den döde senare fördes.

ERIK DEN HELIGE (1125-1160)
Erik den helige, Erik Jedvardsson, Sankt Erik, (oegentligt Erik IX), född omkring 1125, död 18 maj 1160, räknas som kung av Sverige omkring 1156–1160. Mycket få uppgifter om honom anses fullständigt säkra. Erik den helige är svenskt nationalhelgon och Stockholms skyddshelgon.

Erik den helige var son till den svenske stormannen Jedvard och hans fru Cecilia. Erik var gift med Kristina Björnsdotter som var barnbarn till Inge den äldre och Helena. Erik blev far till Knut Eriksson och Filip Eriksson (troligen stamfar till Knut Långe). Erik hade anknytningar till och ägde själv gods i Västergötland, vilka han möjligen förvärvade genom äktenskapet med Kristina. Erik var innehavare av Ängsö slott i Västmanland. Möjligen var Erik jarl i Svealand innan han där erkändes som kung. I Götaland accepterades han tidigast 1157.

Några med Erik samtida källor med upplysningar om honom har inte återfunnits, och den första skriftliga omnämning som finns är i ett brev under sonen Knut Erikssons regeringstid. I brevet benämns Erik "Svearnas konung".

Eriks roll som kung är oklar. Möjligen var han inte formellt erkänd i hela riket. Att han kom att spela en stor roll som postum symbol för den erikska ätten och som lokalt helgon återspeglar snarare efterträdarnas (ättlingarnas) makt än hans egen.

Enligt legenden ska Erik den Helige ha dödats den 18 maj 1160 i strid efter en mässa i Östra Aros, i nuvarande Uppsala. Erik dödades av den danske prinsen Magnus Henriksson, tronpretendent på mödernet stammande från den stenkilska ätten. Enligt helgonlegenden hade Erik vägrat sätta sig i säkerhet, utan hört mässan till dess slut och därefter överfallits då han lämnade kyrkan. Hans huvud lär ha huggits av medan han låg på marken.

ERIK HÖGLUND (1932-1998)
Erik Sylvester Höglund, född 31 januari 1932 i Karlskrona, död 27 januari 1998 i Maria Magdalena församling i Stockholm, var en svensk skulptör, målare, grafiker och glaskonstnär.

Erik Höglund var son till revisorn Torsten Höglund och Jenny Jonsson samt yngre bror till skulptören och grafikern Tore Enar Höglund. Han studerade vid Konstfack i Stockholm, först dekorativt måleri för Fritz Sjöström, därefter skulptur för Robert Nilsson och slutligen grafik 1951–1952 för Harald Sallberg.

Han var, rekryterad av Erik Rosén, formgivare knuten till Boda glasbruk 1953–1973 och kom under denna tid att omvandla svensk konstglastillverkning genom att införa nya idéer om hur glasprodukter skulle se ut. Hans anslag vad gäller bland annat gravyrer, färger och jordnära, asymmetrisk formgivning blev framgångsrik på utländska marknader. Under tiden i Boda arbetade han också med furu, järnsmide och möbler. Han samarbetade senare också med andra glasbruk, till exempel Pukeberg, Lindshammar och Studioglas Strömbergshyttan.

År 1968 grundade han och glaskonstnären Monica Backström designföretaget Backström & Höglund Design AB, med formgivning av möbler, hushållsredskap och bruksföremål för offentlig miljö. Höglund var också medlem i Vet Hut AB, som bildades 1971 av tio av Boda glasbruks formgivare vid sidan om det ordinarie arbetet: Erik Höglund, Monica Backström, Ann Wolff, Göran Wärff, Bertil Vallien, Ulrica Hydman-Vallien, Per Arne Lundahl, Liselotte Jörgensdotter, Gunhild Sinnemark och Rolf Sinnemark.

Som skulptör utförde Erik Höglund ett stort antal offentliga utsmyckningar i olika material, inklusive tegel och betong. Han samarbetade då ofta med arkitekter som Jon Höjer på Höjer & Ljungqvist, Bengt Gate och Lars Ågren.