Erik Eriksson "Läspe och Halte" (1222-29, 1234-50). Skänninge Möte år 1248.

Kunglig medalj över Sveriges konung Erik Eriksson som regerade under två olika perioder (1222-1229 och 1234-1250) med frånsida illustrerande Skänninge Mötes, år 1248, införande av prästernas celibat.

Brons, 40 mm. 41 gram. Graverad 1976 av Sven Lundqvist (1918-2010), signerad "SVEN LUNDQVIST" på åtsidan. Mycket bra skick!

Åtsida: Kung Erik Eriksson "Läspe och Halte" (Erikska Ätten) iförd kunglig krona.

Frånsida: Skänninge kyrkomöte år 1248, där påvens delegat genomdrev celibatet, dvs att prästerna ej fick vara gifta. Motivet skildrar en förtvivlad prästfru som går bort ifrån sin, inför delegaten, knäböjande man.

ERIK ERIKSSON "LÄSPE OCH HALTE" (1222-1229, 1234-1250)
Erik Eriksson, senare även kallad Erik läspe och halte, var kung av Sverige. Han föddes 1216 och avled 2 februari 1250. Erik var svensk kung som omyndig åren 1222–1229, och sedan under en andra period från 1234 fram till sin död. Han var den ende kände sonen till kung Erik Knutsson och föddes efter faderns död. Erik Eriksson var också den sista regerande medlemmen av den Erikska ätten.

Erik, som föddes efter sin fars bortgång, utsågs till kung år 1222, efter den unge Johan Sverkerssons död. Redan år 1216, när Johan Sverkersson valdes, ville påven ha den då nyfödde Erik som svensk monark; svenska stormän och adeln föredrog dock Johan, som vid tidpunkten var 15 år gammal, och därför myndig att fatta egna beslut.

Erik störtades efter slaget vid Olustra år 1229 efter att ha varit omyndig kung i sju år. Sverige hade under den tiden styrts av ett råd, och det var från detta råd som Knut Holmgersson (även kallad Knut Långe) tog makten. År 1234 dog Knut Långe och Erik blev återigen kung. Han regerade sedan oavbrutet fram till sin död, år 1250.

Från Eriks tid som regent härstammar det första svenska kungliga vapnet, vilket är känt från 1224. Vapenbilden består av tre krönta leoparder.

Erik var gift med Katarina Sunesdotter av Bjälboätten, dotterdotter till Sverker den yngre. Hans jarlar var först Ulf Fase, och sedan, under de sista åren, Birger Magnusson (Birger jarl). Erik Eriksson dog barnlös och är begravd i Varnhems klosterkyrka.

"Läspe och halte"
Enligt följande citat ur Erikskrönikan (handskrift från 1400-talet) var han halt och läspade, vilket lett till att han i senare litteratur kallats Erik läspe och halte.

"Erik konunger var nokot swa läsper wid
haltan thz war ok hans sidh
Han storkte gerna skäll ok räth
ok älskade gerna sin eghin äät
han hiolt hwsära ok ädela sidh
ok bondom gaff han godhan friid
A alwora kunne han sik wel forsta
mz torney kunne han ey mykit vmga".

SKÄNNINGE MÖTE ÅR 1248
Skänninge möte var ett kyrkomöte som hölls den 1 mars 1248 och som sammankallats av påve Innocentius IV:s legat, kardinalbiskopen Vilhelm av Sabina. Mötet fick stor betydelse för Sveriges (inklusive Finlands) införlivande i den västliga kristenheten och utvecklingen av Sverige till en nationalstat. Framför allt bidrog det till stärkandet av biskoparnas roll. För trehundra år framåt till reformationen drog mötet upp riktlinjer för rikets relation till den romersk-katolska kyrkan. Mötet bekräftade också Birger jarls rättighet att bruka romersk rätt i Sverige, vilket var mot de forna lagarna, vilket bidrog till Bjälboättens maktövertagande.

Med på mötet var utöver kardinalbiskop Vilhelm även Birger Jarl, ärkebiskopen Jarler, rikets fem övriga biskopar, klosterledare, präster, Östergötlands lagman och ett antal stormän.

På mötet bestämdes att präster skulle leva i celibat och sälja sin jord, utan att släktingarnas sedvanliga samtycke krävdes. Prästerna förbjöds ha hustrur eller bo ihop med en kvinna. Ifall sådant förekom skulle kvinnorna i fråga bannlysas. De präster som redan vara gifta eller levde ihop med en kvinna tvingades att inom årets slut skilja sig från henne. Undantag gjordes dock för präster som var över 50 år och som vid straff av höga böter lovat biskopen att leva avhållsamt samt att aldrig sova under samma tak som kvinnan. Präster fick inte behålla sina barn.

Enligt Vilhelm av Sabina gjorde de svenska prästerna i det längsta motstånd mot celibatkravet. De hade enligt kardinalen "bedyrat att de under inga förhållanden kunde existera utan förbindelse med kvinnor och deras hjälp".

Mötet hölls i Skänninge, endast några kilometer från sätesgården i Bjälbo.

SVEN LUNDQVIST (1918-2010)
Sven Gustav Lundqvist, född 10 januari 1918 i Storvik i Gävleborgs län, död 16 juli 2010, var en svensk skulptör och tecknare.

Sven Lundqvist växte upp i Storvik, som son till verkmästaren Frans Lundqvist (1873–1962) och Ellen Lundqvist, född Holmqvist (1874–1918), och var yngre bror till tecknaren Birger Lundquist. Han gifte sig 1949 med Alice Wellton. De är föräldrar till bland andra Angelica Lundqvist och morföräldrar till Fanny Risberg.
Sven Lundqvist studerade vid Tekniska skolan 1935–1937 och vid Konstakademien i Stockholm 1941–1945 och efter studierna gjorde han studieresor till Frankrike, Egypten, Grekland och Italien. Han är representerad bland annat på Nationalmuseum, Moderna museet och Östergötlands museum och har gjort ett stort antal offentliga skulpturer i sten och brons, allt sedan han 1948 vann sin första tävling om offentlig utsmyckning i Helsingborg (torgbrunnen Fiskafänget, färdigställd 1955 efter flera års omarbetningar). Åren 1948–1952 verkade han även som tidningstecknare och bokillustratör. Han har deltagit i ett stort antal separat- och samlingsutställningar bland annat på Liljevalchs, i Stockholm, Göteborgs Konsthall, Borås konstmuseum, Värmlands Museum, i Uppsala, med Arildsgruppen/Konstnärernas Samarbetsorganisation. Han var medlem av KRO, Svenska konstnärernas förening och Konstnärsklubben.