Erik Magnusson (1356-1359) & Håkan (1362-1364), kungabröder i turbulent tid.

Kunglig medalj över Sveriges konungar, bröderna Erik Magnusson (1356-1359) och Håkan Magnusson (1362-1364) under en turbulent tid med inbördeskrig och maktspel. Frånsidan en scen över Håkan Magnussons giftermål med Margareta (kung Valdemar av Danmarks 10-åriga dotter) i Köpemhamn, april 1363.

Modellerad av Elsie Dahlberg 1976. Brons, 40 mm. 43 gram. Mycket bra skick!

Åtsida: Kungabröderna Erik och Håkan Magnusson (Folkungaätten), söner till Magnus Eriksson.

Frånsida: Förmälningen i Köpenhamn år 1363 mellan Håkan Magnusson och den 10-åriga Margareta. Bland vittnena Valdemar Atterdag (Margaretas fader), Magnus Eriksson och Blanka (Håkans föräldrar).

ERIK & HÅKAN MAGNUSSON (Magnus Erikssons söner)
Erik Magnusson, ibland felaktigt kallad Erik "XII", var kung av Sverige och herre över Skåne 1356–1359, född 1339, död 1359, son till kung Magnus Eriksson och drottning Blanka av Namur. Han valdes 1344 till tronföljare i Sverige, endast fem år gammal. Hans yngre bror Håkan Magnusson, född 1340, död 1380, var kung av Norge 1355-1380 (Håkon VI Magnusson).

Erik Magnusson gör 1356 uppror mot kungen (fadern) och övertar makten
Vid mitten av 1350-talet trädde Erik i förbindelse med de mot dåvarande kung Magnus Erikssons (fadern) oppositionella svenska stormannakretsarna och framträdde som deras ledare. Missnöjet över kungens (faderns) politik fick sitt utbrott i det uppror som inleddes av Erik tillsammans med flera av rikets stormän 1356, varefter sonen Erik Magnusson 1356 övertar kungamakten.

Magnus Eriksson återtar kungamakten 1359
Oenigheten emellan dem bröt snart ut igen, och fadern Magnus Eriksson vände sig då till kung Valdemar i Danmark med begäran om hjälp och ingick en överenskommelse. Emellertid avled kung Erik helt plötsligt (juni 1359), och Magnus Eriksson blev därigenom åter ensam härskare över hela Sverige.

Kung Valdemar ansåg sig vara bedragen av Magnus Eriksson, Magnus kontrade med att söka stöd hos hansestäderna mot kung Valdemar, men kunde inte acceptera deras för Sverige hårda villkor. Då uppkom en oenighet mellan Magnus Eriksson och hans yngre son Håkan Magnusson (kung av Norge), och denne lät till och med fängsla sin far (november 1361).

Håkan Magnusson väljs till kung 1362
Håkan Magnusson blev i februari 1362 formellt vald till kung även över Sverige, och kort därpå ingicks en förlikning mellan honom och hans far, varefter de förde regeringen över Sverige gemensamt.

Håkan Magnusson gifter sig med Valdemars dotter i Köpenhamn 1363
Fredsförhandlingar med Danmarks kung Valdemar påbörjades hösten 1362. På vintern förändrades ställningen helt och hållet genom att Håkan, troligen i förhoppning att därigenom återfå Skåne, gifte sig med Valdemars dotter, Margareta (april 1363).

Därigenom bröts den av stormännen på hans vägnar ingångna förlovningen med Elisabet av Holstein. Samtidigt blev även flera av de svenska stormännen drivna i landsflykt. Dessa vände sig då till hertig Albrekt den store av Mecklenburg och erbjöd den svenska kronan åt hans son, Albrekt d.y.

Albrekt av Mecklenburg tar över makten 1364
I november 1363 ankom Albrekt d.y med en här till Stockholm, hyllades av dess borgare och valdes i februari 1364 vid Mora stenar till kung.

Magnus Eriksson och hans son kunde inte göra något verksamt motstånd. Magnus Eriksson blev tillfångatagen och satt fången till 1371 då han frigavs mot en dryg lösesumma.

Efter sin frigivning från fängelset tillbringade han mycket tid tillsammans med sonen kung Håkan och drottning Margareta i Norge. Magnus Eriksson dog i en skeppsolycka i stormigt väder (tillsammans med halva besättningen) 1 december 1374. Håkan ställdes alltmer i skuggan av sin hustru, som tycks ha haft stort inflytande på hans norska regerande. Håkan dog 1380.

ELSIE DAHLBERG (1916-2005)
Elsie Margareta Dahlberg-Sundberg, född 8 december 1916 i S:t Johannes församling i Stockholm, död 27 januari 2005 i Österåker-Östra Ryds församling, var en svensk tecknare och skulptör.

Elsie Dahlberg-Sundberg utbildade sig 1938–1940 på Tekniska skolan i Stockholm och 1941–1946 på Kungliga konsthögskolan i Stockholm.