Populär kulturarvssort som härstammar från en lokförare i Ludvika. Trots att ärtskidorna blir så stora är de fortfarande lika krispiga och saftiga som vanliga sockerärter.

Historien finns väl dokumenterad:
I början av 1940-talet fick Alida och Efraim Andersson frö av denna jätteärt från en lokförare Bergfält i Ludvika. När Alida och Efraim på 1970-talet flyttade ifrån sitt hus ville de att ärten skulle leva vidare och gav den till trädgårdsmästare Olle Ridelius i Vassbo. Han gav den i sin tur till föreningen Sesam. Hur lokföraren, som levde mellan 1890-1945, fick tag på fröerna är svårt att säga men det har funnits olika sorter av jättelika gråsockerärter sedan 1800-talet. (Källa: Nygård, Lena och Matti Leino, 2013. Klint Karins kålrot och Mor Kristins böna. Alnarp: SLU)

Ärterna sås när jorden reder sig och kan sås i omgångar under sommaren. Plantan blir mycket hög och behöver stöd.

Gråärterna var vanliga förr men har idag konkurrerats ut av modernare varianter av gula ärter. Detta trots deras höga näringsinnehåll. Gråärter klarar klimatvariationer bättre och ger en säkrare skörd, det är därför viktigt att vi bevarar dessa inför framtiden.
Alla fröer är skördade på min egen gård under sommaren 2024. Jag testar grobarheten på alla mina frösorter varje höst, de är öppet pollinerade och odlade med avstånd till andra sorter för att undvika korspollinering.

Se gärna mina andra auktioner. Samfraktar.

Fascinationen för det som växer och vilken enorm kraft det finns i varje litet frö är det som driver mig i min odlarglädje. Jag har odlat så länge jag kan minnas och tagit eget frö i nästan lika många år.