Föreningen Handarbetets Vänner. 50-års Jubileumsplakett 1924. XR

Mycket trevlig plakett graverad av Tore Strindberg, framtagen av Föreningen Handarbetets Vänner till föreningens 50-årsjubileum 1924.

Föreningen Handarbetets Vänner firade sitt 50-årsjubileum den 26 maj 1924 i föreningens lokal på Djurgårdsslätten 84, Stockholm. Festligheterna föregicks av ett sedvanligt föreningsmöte där bl.a tre kvinnor (de enda kvarlevande av ledamöterna i föreningens första styrelse för 50 år sedan), Hulda Sohlman, Selma Giöbel och Siri Dahlerus utsågs till hedersledamöter. Ett tal hölls till minne av föreningens stiftarinna Sophia Leijonhufwud-Adlersparre och därefter framfördes ett tack till alla som skänkt föreningen sitt stöd, främst drottningen, till vilken föreningen beslöt att avsända ett telegram.

Framtagen av föreningens styrelse. Graverad av Tore Strindberg (1882-1968). Att utdelas till föreningens hedersledamöter, institutioner med vilka föreningen samarbetar, samt styrelsens medlemmar och anställda. Brons 34 x 52 mm. Vikt 32,7 gram. Mycket bra kvalitet, med trevlig brun färg! Exremt sällsynt!

Ensidig: Upptill porträtt av föreningens initiativtagare och instiftare Sophia Leijonhufwud-Adlersparre. Som omskrift runt porträttet "KARIN SOPHIE LEIJONHUFWUD-ADLERSPARRE 1823-1895". Vid sidorna om porträttet texterna "DET SVENSKA HANDARBETETS UTVECKLING" och "I KONSTNÄRLIG OCH FOSTERLÄNDSK RIKTNING". Därunder föreningens verksamhetshus som inköptes år 1919, Djurgårdsslätten 84. Nedtill "FÖRENINGEN", "HANDARBETETS VÄNNER", "1874 1924".

Bild 3: Föreningens hus, adress Djurgårdsslätten 84, som inköptes år 1919.
Bild 4: Fotografi på Sophia Lejionhufwud-Adlersparre, ca 1865.
Bild 5: Ett tack till Föreningen Handarbetets Vänner från Aftonbladets redaktion, en notis som Aftonbladet satte in i sin egen tidning 28 maj 1924 efter att blivit tilldelad medaljen för gott samarbete.

FÖRENINGEN HANDARBETETS VÄNNER
Föreningen Handarbetets Vänner grundades 1874 av Sophie Adlersparre, friherrinna och pionjär inom den svenska kvinnorörelsen. Syftet var att utveckla det svenska textila hantverket och att samtidigt ge kvinnor möjlighet till egen försörjning. Redan från början fanns parallellt med det konstnärliga arbetet en pedagogisk ambition. Föreningen inrättade en mönsterateljé, delade ut uppdrag till väverskor och startade en utbildning för vävlärarinnor.

Efter att under många år ha huserat i olika lokaler runt Brunkebergstorg i Stockholm investerar Handarbetets Vänner i en egen fastighet på Djurgården, Djurgårdsslätten 84. En extra våning byggdes på den rosa fastigheten för att rymma ateljéverksamheten. Föreningen flyttar in 1919.

SOPHIE LEIJONHUFWUD-ADLERSPARRE (1823-1895)
Carin Sophie Adlersparre, född Leijonhufvud 6 juli 1823 på Helgerum i Västrum i Kalmar län, död 27 juni 1895 på Ström vid Södertälje, var en svensk friherrinna och pionjär inom den svenska kvinnorörelsen, även känd under signaturen "Esselde". Sophie Adlersparre gifte sig 1869 med Axel Adlersparre (1812–1879), som var ledamot av riksdagens andra kammare och kommendörkapten.

Sophie Adlersparre var dotter till överstelöjtnanten, friherre Erik Gabriel Knutsson Leijonhufvud och Sofie Emerentia Hoppenstedt. Familjen var en av de förnämaste i landet och redan i barndomen kom Sophie Adlersparre i kontakt med tidens sociala idéströmningar och de kvinnosaksfrågor som drevs i Sverige och utomlands.

Hon startade tillsammans med Rosalie Olivecrona Nordens första kvinnotidskrift Tidskrift för hemmet 1859 (senare Hertha) som rönte en oerhörd popularitet, och 1884 grundade hon Fredrika Bremerförbundet och lät organisera kvinnorörelsen enligt Bremers riktlinjer. Kort därpå instiftades Fredrika-Bremers Stipendiestiftelsen 1887 och hon drev igenom att Sverige gick med i Röda Korset.

På egen hand drev hon skolor för flickor från arbetarklassen, startade läsrum för kvinnor och grundade Föreningen Handarbetets Vänner.

Få kvinnor i Sverige har haft ett så stort inflytande med sina sociala och feministiska gärningar som Sophie Adlersparre.

TORE STRINDBERG (1882-1968)
Tore Strindberg, född 19 feb 1882 i Stockholm, död 6 feb 1968 i Stockholm, var en svensk skulptör och medaljgravör.

Tore Strindberg studerade för medaljgravören Adolf Lindberg vid Kungliga myntverket i Stockholm 1898–1902 och därefter på Konstakademien 1902–07. Redan som akademielev deltog han i De Fries utställning i Stockholm 1904.

Efter studierna vistades han en period i Paris och efter hemkomsten fick han förtroendet att utföra en altartavla till Hjorthagens kapell i Stockholm; för Engelbrektskyrkan i Stockholm utförde han 1909–1911 en serie dekorativa stuckreliefter och träskulpturen Kristus.

Han är främst känd för bronsskulpturer i en klassicerande och realistisk stil från 1920- och 30-talen. Mest bekant är ”Crokus”, en gracil skulptur av en ung flicka som symboliserar ungdomstidens förgänglighet och på Järntorget i Göteborg den stora brunnen "De fem världsdelarna", som avtäcktes 1927. Bland hans mindre arbeten märks krucifixen för Åmots kyrka och Överluleå kyrka.

Som medaljkonstnär skapade han plaketter och medaljer över bland andra Selma Lagerlöf, Anna Retzius, Karl Starbäck och jubileumsmedaljerna över de Olympiska spelen samt formgivning av en mängd mindre föremål för Sporrong & Co.