Knut Eriksson (1167-1196). Nr 21 i Hedlingers regentlängd. Tenn.

Kunglig medalj av Daniel Fehrman över Sveriges konung Knut Eriksson (1167-1196). Ingående i Hedlingers regentlängd som kunglig medalj nr 21.

Graverad av Daniel Fehrman (1710-1780) ca år 1750. Tenn 33 mm. Vikt 13,9 gram. Kvalitet 1/1+. [Referens: Dz 21d - Sveriges Kungliga Medaljer del 1, sid 144].

Åtsida: Porträtt av Knut Eriksson. "CANUTUS REX SVECIAE.". Under armavskärningen gravörsignaturen "D.F.".

Frånsida: "21.", "F.ERICI SANCTI", "SIGTUNA AB ESTONIB.", "POPILANTIBUS", "EVERSA 1187.", "M.1196."

KNUT ERIKSSON (ca 1140-1196, konung 1167-1196)
Knut Eriksson, född senast på 1140-talet, död 1196, kung av Sverige 1167-1196. Son till Erik den helige och Kristina Björnsdotter av Danmark.

Knut Eriksson tog makten genom att först döda Karl Sverkersson (överfallet 1167 på Visingsö). Sen besegrade han och dödade dennes halvbröder Kol och Burislev, som med stöd från Danmark utropat sig till kungar och kontrollerade Östergötland, därefter var Knut obestridd herre över Sverige.

Knut var gift med en svensk kvinna och fick åtminstone fem barn; tre till namnet okända söner (döda 1205 i slaget vid Älgarås), Erik (svensk kung 1208–1216) och Sigrid (gift med Magnus Broka).

En av hans stora insatser som fått stor betydelse var att han satte igång myntningen igen, som av någon anledning legat nere i 150 år.

Han efterträddes som kung av sin företrädares son, Sverker den yngre.

HEDLINGERS REGENTLÄNGD
Idén kom ifrån Carl Reinhold Berch 1728
Idén till Hedlingers regentlängd fick kanslirådet Carl Reinhold Berch i samband med ett besök hos mynt- och medaljgravören Johan Carl Hedlinger 1728. Hedlinger kom från Schweiz och hade utbildats i Frankrike. Från Frankrike hade Hedlinger fått med sig en fransk regentlängd, "historica metallica", dvs Frankrikes kungars porträtt och främsta bedrifter graverade och präglade på medaljer.

Vilken regentlängd skulle användas?
Berch började skissa på hur en motsvarande svensk regentlängd i medaljform skulle kunna se ut. Vilken regentlängd skulle följas? Johannis Magnis uppdiktade regentlängd från början av 1500-talet som namngav alla svenska kungar ända tillbaka till Magog (Noas sonson) i Gamla Testamentet, som år 88 efter syndafloden blev Sveriges första kung? Eller någon annan mer verklighetstrogen regentlängd? Valet föll på de mest pålitliga källorna, Rimberts "Ansgarsvita" som skildrar missionären Ansgars levnad och Adam av Bremen som skildrar Hamburgsstiftets historia (även om dessa också har stora brister). Här skildras de gamla kungaätterna från ca år 820 med start av kung Björn, Björn på Håga (Björn vid Högen). Därefter listade Berch upp samtliga kungar som skulle vara med i regentlängden, ända fram till Fredrik I (Berch's samtida kung). Totalt blev det 55 st kungar.

Berch tar fram förslag för medaljernas utseende
Berch insåg att det skulle vara väldigt svårt att få porträttlikhet på de första kungarna, man fick avbilda dem på bästa möjliga sätt efter ålder (ung/gammal) och klädstil efter dåtida danska och engelska förebilder som avbildats. Vidare tyckte Berch att frånsidans inskrifter skulle vara på latin (modernare än svenska). Berch lät sina idéer och inskriftsförslag granskas och kommenteras av bl.a Hedlinger, myntkännaren Nils Keder (assessor vid Kungliga Antikvitetsarkivet), biskopar m.fl.

Arbetet påbörjas av Hedlinger år 1734
Johan Carl Hedlinger (1691-1771) påbörjar 1734 graveringen av medaljstamparna. Han kocentrerar sig i första hand på de senare kungarna från Magnus Eriksson och fram till Fredrik I (nr 30-55), möjligen tyckte han dessa var intressantare då mer säker information fanns tillgänglig om dessa. Han lät även gravera den första kungliga medaljen Björn på Håga (nr 1), en Titelmedalj (ej numrerad) som inleder regentlängden, och en Dedikationsmedalj (ej numrerad) till dåvarande samtida kungen Fredrik I som avslutar regentlängden.

Daniel Fehrman (1710-1780) (Hedlingers lärling och efterträdare vid Kungliga Myntet) fortsatte från ca 1745 att gravera de tidigare kungarna från Olof Skötkonung och fram till där Hedlinger började (nr 7, 8, 10-29). De allra tidigaste kungarna utelämnades tillsvidare.

Carl Gustaf Fehrman (1746-1798) (Daniel Fehrmans son, lärling och efterträdare på Kungliga Myntet) fortsatte arbetet på 1780- och 90-talen med att gravera de allra tidigaste kungarna (nr 2, 3, 5, 6).

Pehr Henrik Lundgren (1824-1855) kom som 18-åring så sent som 1842 att gravera medalj nummer 9 (Emund Gamle).

Totalt kom det att graveras medaljer för 54 (av 55 prospekterade) kungar, och därutöver Titelmedaljen och Dedikationsmedaljen. Den prospekterade medalj nr 4 (kung Björn Eriksson och Ring Olofsson) kom aldrig att graveras.

Metall, mått och frånsidans inskrifter
Präglingar förekommer vanligen i silver, koppar och tenn, i sällsynta fall i bly, aluminium och mässing. Medaljer har slät rand, förutom vissa i koppar som förekommer även med rutad rand (slagna på myntämnen avsedda för kopparmyntet 1 öre SM). Medaljernas storlek varierar något, typiskt mellan 32-34 mm.

Frånsidornas bokstavsinskrifter förklaras av Titelmedaljen; F. (fillus = son), F. (frater = broder), N. (nepos = syskonbarn), E. (electus = vald), C. (coronatus = krönt), M. (mors naturalis = naturlig död), M. (mors violenta = våldsam död).