Gustav II Adolf (1611-1632). Konungens giftermål med Maria Eleonora 25 nov 1620. Ex Bonde. XR

Kunglig medalj över Gustav II Adolfs giftermål med Maria Eleonora av Brandenburg i Stockholm den 25 november 1620. Utgiven (och daterad) 1627 i samband med Rikets Ständers försäkran om konungens dotter Kristinas arvsrätt till tronföljden (vilket konungen ville säkerställa och manifestera).

I kraft av Norrköpings arvförening 1604 enligt vilken Gustav II Adolf besteg tronen 1611, skulle en dotter, i avsaknad av manlig avkomma) kunna bli tronarvinge. Detta var ett sätt att stärka den egna ättens (familjens) möjligheter att sitta kvar vid tronen. År 1627, året efter Kristinas födelse, ville Gustav II Adolf få detta på nytt bekräftat och lät Rikets Ständer erkänna henne som rikets rätta arvfurstinna utifall manlig avkomma skulle saknas. (Farhågor fanns att tronanspråk annars skulle kunna komma att ställas från polskt håll).

Tillverkad 1627. Bronserat tenn, 32 x 43 mm (medaljer i t.ex tenn och bly försågs som original ofta med en bronsering för att skydda metallen). Vikt 25,0 gram. Gjuten (som de flesta medaljerna vid denna tiden). Kvalitet 1+/01. Mycket trevligt exemplar! Extremt sällsynt! Ex Bonde. Medaljen kommer från samling "Bonde på Ericsberg" som såldes i sin helhet på auktion av Nordlinds mynthandel åren 2007-2010, denna medaljen ingick då i den försäljningen [nr 879]. [Referens: Dz 7b, se referensverket Sveriges Kungliga Medaljer del 1, sidan 249].

Åtsida: Konung Gustav II Adolfs högervända lagerkrönta bröstbild, iklädd harnesk med lejonhuvud och fältbindel över axeln.

Frånsida: Ett bevingat eldslågande krönt hjärta framför ett ornamenterat valv, därunder ur moln framsträckta ihoplagda händer. Allt detta omges av en oval krans, bildad av två med rosett ihopknutna ymnighetshorn och en med rosor prydd myrtenkrans. Upptill symbolen för Jehova (Gud), den strålande solen med tetragrammet med de fyra hebreiska bokstäverna för Jehova i centrum. Gudssymbolen omslutet av moln ytterst längs sidorna. Nedtill "Anno 1627".

BRÖLLOPET MELLAN GUSTAV II ADOLF OCH MARIA ELEONORA
Bröllopet mellan Gustav II Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg ägde rum i Rikssalen på slottet Tre Kronor 25 nov 1620. Tre dagar senare kröntes Maria Eleonora till Sveriges drottning.

Brudtåget
Brudföljet satte igång klockan 9.30 på morgonen. I brudvagnen satt Maria Eleonora, nyss fyllda 21 år, tillsammans med sin mor Anna av Preussen. Brudtåget gick från Bergshamra utanför Stockholm och i tåget fanns brudens syster Katarina och faster, tre hovmästarinnor, åtta jungfrur, en hovmästare och sju junkrar samt alla lastvagnar.

När brudtåget närmade sig Stockholm mötte Gustav II Adolfs imponerade följe upp med 1800 ryttare och 5000 soldater till fots. Kungen red fram till brudens vagn tillsammans med Axel Oxenstierna och hälsade. Brudtåget fortsatte till Stockholms slotts borggård där kungens mor Kristina av Holstein-Gottorp och den gamla änkedrottningen Katarina Stenbock mötte följet.

Vigseln och bröllopet
På eftermiddagen 25 november hämtades brud och brudgum och leddes i procession till Rikssalen. Först gick riksmarskalken Svante Banér och sex pukslagare och efter följde en lång rad riksråd, adel och ännu fler pukslagare. Sedan följde brudparet och efter dem brudparets mödrar.

Ärkebiskop Petrus Kenicius förrättade vigseln på svenska. Efteråt fördes paret till sitt biläger i en röd guldbroderad sammetssäng. Där fick brudparet lyssna till tal, åt konfekt och drack vin. Rikssalen omvandlades och dukades upp inför bröllopsmåltiden, brud och brudgum satt under sin himmel omgivna av sina släktingar och festligheterna avslutades som brukligt med fackeldans till vilken brudparet dansade.

Kvällen avslutades med att brudparet drog sig tillbaka till den silverbroderade brudsäng som Maria Eleonora fört med sig. Tre dagar senare kröntes Maria Eleonora i Storkyrkan. Dagarna efter bröllopet och kröningen fortsatte i festligheternas tecken, bland annat med storslagen bröllopstornering.

BONDE PÅ ERICSBERGS MYNT- OCH MEDALJSAMLING
David Henrik Hildebrand (1712-1791) köpte 1733 Ericsbergs slott (efter att den grevliga ätten Gyllenstierna dött ut). Han utökade ägorna betydligt och gjorde det 1778 till fideikommiss för sin son, David Gotthard Hildebrand, som dog 1808. Han testamenterade det i sin tur till sin systerson friherre Carl Carlsson Bonde d.ä. Därefter ärvdes Ericsberg i sin helhet från son till son i ytterligare fyra generationer. Fideikommisset avvecklades när Carl Jedvard Bonde avlidit 1988, och som och som ett led av detta såldes Ericsbergs mynt- och medaljsamling på auktion åren 2007-2010.

(Fideikommiss är ett förordnande att egendom ska ärvas utan att kunna avyttras, dvs säkerställa att egendom övergår till nästa generation utan att delas upp. Numera tillåts inte skapande av fideikommiss i Sverige).

Uppbyggare, förvaltare och avvecklare av Bonde på Ericsbergs mynt- och medaljsamling
David Gotthard Hildebrand (1761-1808), fideikommisstiftarens son, grundlade Ericsbergs mynt-och medaljsamling genom köp av Jonas Norns samling (ca år 1797), där t.ex 10 dlaer plåtmynt 1644 ingick. Hildebrand fortsatte att utöka samlingen ända fram till sin död 1808.

Carl Carlsson Bonde d.ä. (1786-1854), systerson till David Gotthard Hildebrand, ärvde Ericsbergs slott efter Hildebrand 1809. Han kom att upprätta en katalog över de numismatiska samlingarna efter att dessa i princip legat orörda sedan Hildebrands död. En viss gallring av dupletter gjordes, vilka såldes på auktion 1847.

Carl Jedvard Bonde d.ä. (1813-1895) vårdade samlingen omsorgsfullt, men utökade den obetydligt. Från 1891 kom även mynt- och medaljsamlingen att ingå i Ericsbergs fideikommiss. Vid hans död 1895 bestod samlingen av 1.704 mynt och 1.340 medaljer.

Carl Carlsson Bonde d.y. (1850-1913) var intresserad av mynt- och medaljsamlare och utökade samlingen ytterligare något.

Carl Gotthard Bonde (1877-1937) var den mest aktive myntsamlaren sedan D.G. Hildebrands dagar. Vid Carl Gotthard Bondes tillträde till fideikommisset 1913 utgjordes samlingen av 2.550 mynt och 1.406 medaljer. Carl Gotthard utökade samlingen ytterligare och lät även inkorporera sin egen mindre privata samling i Ericsbergs samling. Vid en ny katalogisering 1925 upptages 5.186 mynt och 2.015 medaljer i samlingen.

Carl Jedvard Bonde d.y. (1914-1988) förvaltade samlingen väl, bevarade den intakt och gjorde den tillgänglig för forskning. Efter Carl