Inbunden. 247 sidor.
Fint skick,
tejpad reva bak, på omslagspapper.

Han var fängslande, naturälskaren Jan Lindblad…

Mitt intresse kom genom TV och böcker
Jan Victor Armas Lindblad, född 19 juli 1932 i Örebro, död 5 april 1987 i Johanneshov. Han drabbades av tropikfeber på Sri Lanka och dog av följderna. Han var en svensk naturfilmare, författare, visselkonstnär, fågelimitatör och jonglör. Han var son till pedagogen Frey Lindblad.

Jan Lindblad var som pojke med i Operabaletten. Han var mycket vig och stark och uppträdde en tid som jonglör och akrobat, något han hade nytta av i sitt äventyrliga liv. I början av 1950-talet debuterade Lindblad i folkparkerna med dessa ”konster”.

Han levde bland indianer i Guyana i Sydamerika och umgicks med tigrar från Indien, vilket gav upphov till boken Tigrarna – vårt största äventyr, där han beskrev hur han tog sig an tigerungar. Dessutom var han mycket skicklig på att härma fåglar. Visselskivan Shenandoah gav honom en guldskiva. Han skildrade sydamerikansk, indisk och svensk natur, den senare bl.a. i biofilmen Ett vildmarksrike (1964) och bland alla hans böcker – Den vita tapiren, Resa till röda fåglar (1966).

Han blev känd för sin kamp mot, att hålla djuren i
bur och fångenskap.
För sitt tigerprojekt där han lät två tigerungar, Lillan och Rani, växa upp i svensk natur.
Han skänkte även järvar och tapirer till Kolmårdens djurpark.

Han fick Stora journalistpriset 1970 och 1980 blev han hedersdoktor vid Stockholms universitet. The Jan Lindblad Trophy, är en utmärkelse till hans minne...