Heino, Raimo (1932-1995). Skulptör. Konstmedalj över författare Alf Pröysen (1914-1970).

Stor konstmedalj skulpterad av Raimo Heino 1976. Tillverkad av AB Sporrong. Utgiven av Sporrongs Samlarsällskap 1977.

Brons, 70 mm. Vikt 290 gram. Mycket bra skick!

RAIMO HEINO (1932-1995)
Raimo Isma Heino, född 13 september 1932 i Helsingfors, död där 30 november 1995, var en finländsk skulptör.

Heino studerade vid Fria konstskolan 1953–1956 och vid Finlands konstakademis skola 1954–1957. Han utexaminerades som teckningslärare från Konstindustriella läroverket 1963.

Som skulptör blev Heino mest känd som en kunnig och flitig medaljkonstnär (inalles 216 medaljer) med en personligt humoristisk och realistisk stil. Till hans starka sidor hörde också miniatyrskulpturer. Bland hans offentliga arbeten märks bland annat en porträttbyst av Väinö Linna i Tammerfors arbetarteater, Georg Malmsténs minnesmärke i Helsingfors och en serie reliefer i brons i polis- och tingshuset i Joensuu. Han hade även utbildat sig i målarkonsten och grafiken och var verksam som tecknare.

Heino var 1965 en av Gillet för medaljkonst i Finlands stiftande medlemmar. Han deltog aktivt i konstnärernas organisationsliv och var bland annat ordförande i statens bildkonstkommission 1977–1979, Konstnärsgillet i Finland 1970–1972 och 1974–1977 samt i Bildhuggarförbundet 1973–1974. Han utsågs till Konstnärsgillets hedersmedlem 1992. År 1985 erhöll han Pro Finlandia-medaljen.

ALF PRÖYSEN (1914-1970)
Alf Prøysen (urspr. Olafsen, namnet Prøysen tog han efter den gård där han växte upp), född 23 juli 1914 i Ringsaker, Hedmark fylke, död 23 november 1970 i Nittedal, Akershus fylke, var en norsk författare och visdiktare.

Han debuterade 1948 som visdiktare och vissångare och har skrivit noveller, visböcker, en roman samt barnböcker. Många av sina texter skrev han också på hedmarksdialekt vilket gjorde att dialekten blev känd i hela Norge och fick ett mycket högre anseende än den tidigare haft. Prøysen arbetade också under många år med barnprogram i norsk radio och TV.

Han blev allmänt känd i Sverige genom sin nedteckning och inspelning av Lilla vackra Anna av Bengt Henrik Alstermark 1824.

Hans berättelser om Teskedsgumman är lika populära i Sverige som i Norge och var underlag för julkalendern i svensk TV 1967.

Alf Prøysen blev nära vän med Ulf Peder Olrog, som översatte hans visor och böcker. På 1950- och 60-talen bytte de ofta visor med varandra. Bland annat har Prøysens "Musevisa" (som ingick i en barnbok 1949, och som Olrog översatte till "Mössens julafton") blivit en nästan lika omtyckt julvisa i Sverige.

Både Prøysen och Olrog hade en överenskommelse att göra vad de ville med texterna när de översatte dem. När Olrogs verk översattes till norska placerade Prøysen ofta handlingen i Norge: Storken Ibrahim (samma på norska), Samling vid pumpen (Næsning på Hamarmartn), Resan till Chytereæ (Så seile vi på Mjøsa) och Köp en tulpan annars får'u en snyting (Kjöp en fiol ellers får du en blåveis). Olrog gjorde inga egna tolkningar utan översatte för det mesta rakt av till svenska. Olrogs och Prøysens samarbete har undersökts närmare av Bosse Westling i en uppsats vid Mälardalens högskola (publicerad i Prøysens Venners årsbok 2002).

Bland Alf Prøysens populära schlagertexter med mera kan nämnas; Du ska få en dag i morgon, Tango för två, Sunnanvindsvalsen och Stenröset bort i backen.

Som kuriosa kan nämnas att Prøysen först skrev Stenröset bort i backen på svenska under titeln Bland björkarna invid kojan. Det var inte ovanligt att norska visdiktare vid den här tiden skrev texter på svenska. De tyckte att det lät bättre än på modersmålet. (Jämför med dagens svenska artister som gärna skriver på engelska, eftersom de tycker det låter så banalt att skriva på svenska.)

Prøysen blev ombedd att göra en norsk version av visan och den har med åren blivit något av hans signaturmelodi. Fast innehållet är helt uppdiktat vill man gärna förlägga handlingen till det stenröse som finns i backen nedanför Prøysenstugan. Ett hedersstenröse [6] finns också upplagt utanför radiohuset i Oslo, som en påminnelse om Prøysens stora popularitet som radiopersonlighet under 1950- och 60-talen.

Alf Prøysen avled den 23 november 1970 av cancer. Han ligger begraven i Æreslunden på Vår Frelsers gravlund i Oslo.