Zarah Leander – Zarah I Går - Zarah I Dag

Label: His Master's Voice – SGLP 513
Series: Svenska Sångfavoriter
Format: Vinyl, LP, Compilation, Reissue
Country: Sweden
Released: 1982
Genre: PopStyle:Chanson, Schlager

A1 Vill Ni Se En Stjärna
A2 Det Började Med Ett Glas Champagne
A3 Längtan
A4 Jag Står I Regnet
A5 På Cafe Zigan I Budapest
A6 Jag Vill Ha En Gondol
A7 Stockholm Blir Stockholm
B1 Sekelskiftets Luft
B2 Det Skönaste Som Livet Gav
B3 Ett Herrans Under
B4 Abel
B5 Jag Har Blivit Mycket Bättre

Vinylalbum från 1982 i mycket fint skick!
Fraktpriset inkluderar specialemballage för 1-10 LP-skivor
Vikt ca 220 gram.
Vid köp av flera skivor så att vikten blir upp till 3 kg blir fraktkostnaden 62:-
inkl. emballaget, spårbart till ombud.

Zarah Leander, född Sara Stina Hedberg den 15 mars 1907 i Karlstads stadsförsamling, Värmlands län, död Zarah Stina Hülphers den 23 juni 1981 i Oscars församling, Stockholm, var en svensk schlagersångerska och skådespelare. Zarah Leander vann sitt anseende som svensk revyartist, ofta i rollen som primadonna.
Hon blev före och under andra världskriget Tysklands största filmstjärna och senare en stor internationell sångerska, känd för sin mörka röst i kontraalt och sina yviga gester. Zarah Leander kallades den sista divan, berömd, beryktad och dyrkad som få.
År 1943 återvände Leander till Sverige och till herrgården Lönö i Häradshammars socken på Vikbolandet, i Östergötland, som hon köpt 1939. På grund av sin tidigare verksamhet i Tyskland var hon utfrusen ur svenskt nöjesliv i flera år. Karl Gerhard, som varit aktiv antinazist under kriget, ville redan 1944 engagera henne men protesterna blev för starka, bland annat av Torgny Segerstedt och Carl-Adam Nycop, varför det ställdes in.
År 1949 gjorde hon trots allt comeback i Malmö under Pressens rundtur. Efter detta spelade hon teater och gav konserter i både Sverige, Tyskland och Österrike med stor framgång. Ett av hennes nya slagnummer var ”Wunderbar” från Cole Porters musikal Kiss Me, Kate 1948 (inspelat på skiva 1952.
Karl Gerhard började samarbeta med henne igen först 1952, då de i en revy på Cirkus i Stockholm framträdde som Det rara gamla paret från anno dazumal. År 1957, till hennes 50-årsdag på Berns, skrev Gösta Stevens en ”memoarsång” för henne, som inte i en enda versrad nämnde hennes tyska karriär. Men i refrängen fick hon gång på gång intyga att ”jag har blivit mycket, mycket bättre nu på gamla dar”.
Den som skrev flest texter för henne vid denna tid var Gösta Rybrant. Han gav henne de litterärt betonade visorna ”Abel”, ”Det skönaste som livet gav”, ”Sång om syrsor” och ”Gåtor”. I samarbete med pianisten Arne Hülphers, hennes tredje man (från 1956), utvecklade hon ett sceniskt utspel som var inlevelsefullt på gränsen till karikatyr men med temperament och texttrogenhet. Den tyske kompositören Peter Kreuder skrev två musikaler för henne, Madame Scandaleuse 1958 och Lady aus Paris 1964.
År 1963 deltog hon i ett filmat inslag i Hans Alfredsons och Tage Danielssons revy Konstgjorda Pompe, där hon till melodin ”Old Time Religion” självironiskt sjunger om vad som krävs för att bli popartist: ”Man ska ha bra mikrofoner”, ”Man ska ha filmat i Tyskland” och så vidare.
År 1972 gav hon ut sina memoarer Zarah tillsammans med medskribenten Jan Gabrielsson. År 1973 gjorde hon en avskedsföreställning i Stockholms konserthus, en konsert som finns inspelad på skiva. I Wien spelade hon 1975 rollen som Madame Armfeldt i Stephen Sondheims musikal A Little Night Music. Samma roll gjorde hon också i den svenska uppsättningen på Folkan 1978 innan hon blev sjuk och måste lämna ensemblen. Hon vårdades några år på Sandbyhovs sjukhus i Norrköping efter att ha blivit rullstolsburen. Hon dog 1981 på Danderyds sjukhus utanför Stockholm efter att ha behandlats för en hjärnblödning. På begravningen i Oscars kyrka i Stockholm sjöng hovsångerskan Birgit Nilsson. Leander ligger begravd på Häradshammars kyrkogård på Vikbolandet i Norrköpings kommun.
Zarah Leander hade en stark utstrålning och en mörk fyllig sångröst, kallad kontraalt, vilket innebar att hon föddes med ovanligt långa stämband. Karl Gerhard menade att den unga Leanders skådespelarstil var ett försök att efterhärma Marlene Dietrich. I de tidiga svenska filmerna kom hon att få rollen av femme fatale som i Falska miljonären (1931). I Tyskland tilldelades hon mer dramatiska roller som i La Habanera (1937) och Till främmande strand (1937), båda i regi av Douglas Sirk. En annan typ av roll som återkom var "The Good-Bad Girl". Med sin karisma, stil och ikoniska status blev hon en symbol för 1930-talets modernitet. Detta tillsammans med hennes renommé som diva har gjort henne uppskattad inom delar av gaykulturen.