En bok om 9 april och kriget i Norge. Hitlers vågspel den 9 april 1940 borde inte ha lyckats. Att inta Danmark var en sak, det låg nära, och i Jylland var det bara att gå över gränsen.

Norge var något helt annat. Där chansade diktatorn med att skicka hela sin krigsflotta genom Royal Navy:s hemmavatten för att ta en lång, egentligen svårförsvarad kust i besittning. Det blev heller ingen militärpromenad. Men världen hade upplevt det första strategiska överfallet i modern tid – en föregångare till vad som skulle ske i Pearl Harbor ett och ett halvt år senare. Om det som hände i Norden en ödesmättad vår handlar Jan Linders senaste bok.

Boken har kommit ut till hundraårsminnet av unionsupplösningen. Om unionen i stället hade bestått skulle Hitler inte ha haft marina och maritima resurser att angripa det förenade kungariket, tror många, och Linder ansluter sig till dem. Risken för ett brittiskt väpnat ingripande kunde dock i gengäld ha ökat senare under kriget, efter som Churchill fortfarande ville hindra att svensk järnmalm nådde Tyskland. Nu kom den tyska ockupationen att bilda ett skydd (fast det kan tilläggas att Churchill aldrig gav upp om en stöt mot Nordnorge). Och slutsatsen i boken blir att Sverige kom ut som en vinnare.

Desto flera förlorare hittar Linder. Som en olycklig omständighet för Norge anför han att regeringen på kvällen den 8 april var distraherad av britternas neutralitetskränkande minering. När angreppet stod klart borde statsministern ha gått ut i radio med en maning till fartyg och batterier att öppna verkanseld och värnpliktiga att bege sig till sina mobiliseringsplatser (de blev heltokigt nog inkallade med brev utsända den 9 april). Tyskarna kunde redan första morgonen lägga beslag på norska mobiliseringsdepåer.

Boken är illustrerad med fotografier och kartor i svartvitt.

Höjd/bredd ca 215/150 mm

Sidantal 196
Författare Jan Linder
Förlag Infomanager Förlag Jan Linder
Språk svenska
Utgivningsår 2005
ISBN 91-631-6620-8