Branting, Hjalmar (1860-1925). Politiker. Nobelpristagare. 100-årsminnet, 1960.

Medaljen utgiven 1960 till 100-årsminnet av Hjalmar Brantings födelse 1860. På frånsidan en dikt av Pär Lagerkvist.

Porträttet ursprungligen graverat av Svante Nilsson 1925 (signerat "SV. NILSSON" i halsavskärningen). Medaljen utgiven 1960. Brons 44 mm. Vikt 55,0 gram.

HJALMAR BRANTING (1860-1925)
Karl Hjalmar Branting, född 23 november 1860 i Klara församling i Stockholm, död 24 februari 1925 i Gustav Vasa församling i Stockholm, var en svensk socialdemokratisk politiker och tidningsman. Han var partiledare för Socialdemokraterna från 1907 samt blev 1920 Sveriges första socialdemokratiska statsminister.

Brantings viktigare uppdrag inkluderar riksdagsman (andra kammaren) 1897–1925, partiledare för socialdemokraterna 1907–1925, finansminister 1917–1918 samt statsminister 1920, 1921–1923 (då han även var utrikesminister) och 1924–1925. Hjalmar Branting tilldelades Nobels fredspris 1921 tillsammans med Christian Lange för sina stora insatser inom Nationernas Förbund.

SVANTE NILSSON (1869-1942)
Svante Edvin Nilsson, född 10 juni 1869 i Stockholm, död 21 maj 1942 i Stockholm, var en svensk medaljkonstnär, sångtextförfattare och lutsångare.

Nilsson började studerade medaljgravyr för Adolf Lindberg vid tretton års ålder, och efter tio år i lära behärskade han konsten att framställa medaljstamparna. Han belönades med Kommerskollegiums stipendium 1893 som han använde till att vidareutbilda sig i Paris och Rom. Han blev kvar i Paris och samarbetade med den i Frankrike bosatte svenska medaljgravören Sven Kulle samtidigt som han bedrev studier vid École des Arts Décoratifs och vid Académie Colarossi. Nilsson deltog i ett flertal utställningar och han kom under Parisåren att spela en betydande roll inom den svenska konstkolonin, där hans hem blev en samlingsplats för många konststuderande svenskar. Han återvände till Sverige vid första världskrigets utbrott 1914.

Han är representerad vid Nationalmuseum och Kungliga Myntkabinettet. Som musiker var han en uppskattad lutsångare med Bellman och gamla franska sånger som specialitet.