Lindmark, Knut (1838-1892). Ingenjör. Katarinahiisens skapare. Till minne, 1960.

Till minnet av Knut Lindmark (1838-1892) och hans förtjänstfulla arbete inom ingenjörskonsten, med bl.a skapelser som Katarinahissen och Brunkebergstunneln i Stockholm..

Graverad 1960 av Gösta Carell, signerad "G CARELL" i bröstavskärningen. Brons 45 mm. Vikt 37,8 gram.

“Gör er icke besvär med backarne! Jag ska låta er sväfva upp för dem utan att ni behöfva göra er den allra ringaste möda. Jag skall hissa upp er”. Citatet var ingenjör Knut Lindmarks, ingenjören i Mosebacke Gångbroaktiebolag som skapade Katarinahissen som öppnade 1883 och som än i dag är ett beständigt landmärke vid det så omsusade Slussen i Stockholm.

KNUT LINDMARK (1838-1892)
Knut Seve Lindmark, född 28 december 1838, var en svensk ingenjör. Lindmark är mest känd för sina skapelser Katarinahissen (färdig 1883) och Brunkebergstunneln (färdig 1886) i Stockholm. Lindmark dog den 17 augusti 1892 (genom självmord).

Lindmark blev student vid Uppsala universitet 1856, avlade 1861 avgångsexamen vid Krigshögskolan på Marieberg samt befordrades i Väg- och vattenbyggnadskåren 1863 till löjtnant och 1874 till kapten, men tog samma år avsked. Sverige under den här tiden var dock inte en lätt plats att göra sin lycka och Lindmark flyttade till Argentina, där han stannade i nio år och var åren Åren 1867–1876 vice direktör eller direktör för Argentinska republikens ingenjörkår.

År 1876 kommer Lindmark tillbaka till huvudstaden där han la fram sin idé om förbättringar för framkomligheten på söders höjder till stadsfullmäktige. År 1881 godkändes förslaget med den nya gångbron med hiss, eller elevator som det då kallades. Vid öppnandet den 19 mars 1883 väckte konstruktionen stor uppmärksamhet och succén var ett faktum. Anledningen var förmodligen att att priserna för en tur i hissen var överkomliga för en stor del av stockholmarna; en uppfärd kostade 5 öre, och en färd ned 3 öre. Under det första året åkte nästan 1,7 miljoner människor Katarinahissen,

Efter framgången med Katarinahissen togs sig Lindmark på Brunkebergsåsen – ett stort kommunikationshinder i dåtidens Stockholm. Hans lösning blev att bygga en tunnel men en porös berggrund skapade stora problem och när tunneln vara klar 1886 hade kostnaderna skjutit i höjden och Lindmark hade inte gjort några pengar på projektet.

Lindmark fortsatte dock sin karriär som tillförordnad chef på Motala Verkstad som dock gick i konkurs kort tid efter på grund av en industrikris och Lindmark styrde kosan tillbaka till Stockholm och Långholmen. Här grundar han Långholmens Warf och Mekanisk Werkstad Knut Lindmark för konstruerandet av ångfartyg.

Dock hade inte Lindmark turen med sig och 1891 gick även detta bolag i konkurs. Detta ledde till att Lindmark, och flera av hans släktingar som hade investerat i bolaget, var ruinerade och hamnade Lindmark i en personlig kris och den 17 augusti finner man Knut Lindmarks döda kropp utanför varvet på Långholmen. Med ett skott i huvudet hade han slutat sitt liv.

FÖRSTA KATARINAHISSEN (färdig 1886)
År 1881 fick ingenjör Knut Lindmark tillstånd av stadsfullmäktige att bygga en hiss och en gångbro mellan Stadsgården (Katarinavägen) och Mosebacke torg, detta för att underlätta för människor att ta sig fram på denna kuperade del av Södermalm. Hissen kallades Elevatorn.

Invigningen skedde klockan 11.00 den 19 mars 1883 och under första månaden åkte cirka 1 500 personer med hissen dagligen. Priset var 5 öre för uppfärd och 3 öre för nedfärd. Hissen och gångbron byggdes av den belgiska firman Lecoq & Comp; hissmaskineriet kom från den amerikanska firman Weeks & Halsey. Ursprungligen drevs hissen av en ångmaskin men den ersattes 1915 av en elektrisk motor.

Redan på 1890-talet nyttjades gamla Katarinahissens höga torn och utmärkta skyltläge över stora delar av Gamla stan för uppsättning av reklam för olika produkter. Det var fortfarande målade skyltar som gjorde reklam för bland annat "Winborgs", "Wimans Ventiler", "Halda Fickur" och "Julius Slöör". År 1909 sattes Stomatolskylten, som var Sveriges första rörliga ljusskylt, upp på hissens övre del. Sedan 1933 är skylten placerad på en närbelägen byggnad vid Klevgränd 1B.

GÖSTA CARELL (1888-1962)
Gustaf (Gösta) Imanuel Carell, född 21 maj 1888 i Stockholm, död 1962 i Stockholm, var en svensk medaljgravör.

Han var son till kontrollören Gustaf Carell och Ida Nilsson, och gift första gången 1914 med Emmy Bogstrand och andra gången 1942 med Hjördis Moberg. Carell studerade vid Tekniska skolan i Malmö och anställdes efter avslutad skolgång vid Skånska Cementgjuteriets ateljé för fasaddekorationer 1910.

Han studerade därefter en kortare tid för Bissen den yngre i Köpenhamn. Han vistades i Amerika 1913–1920 och var där verksam vid Victor David Brenners medaljateljé 1916–1919 samtidigt bedrev han studier vid Cooper Union och School of Beaux Arts.

Han återvände till Malmö 1920 och bosatte sig 1922 i Stockholm där han arbetade med större reliefer till gravvårdar, han debuterade som medaljgravör 1925 med medaljen över Frithiof Lennmalm.

En retrospektiv utställning med Carells medaljer visades på Kungliga myntkabinettet 1945 samt på Malmö museum och Nationalmuseet i Köpenhamn 1946. Carell är representerad vid Uppsala universitetsbibliotek och Nationalmuseum samt med nästan hela sin medaljproduktion vid Kungliga myntkabinettet i Stockholm. Carell är begravd på Bromma kyrkogård.