"GULDTIA"

Färg: Guld.
Metallinnehåll: Legering av koppar, aluminium, zink och tenn.
Vikt: 6,60 gram.
Diameter: 20,5 millimeter.
Tjocklek: 2,90 millimeter.
Rand: Delvis slät, delvis räfflad.
Formgivare: Marita Norin (prägling från 1991).

Framsida
Kung Carl XVI Gustafs porträtt i profil.
Omskrift: ”CARL XVI GUSTAF . SVERIGES KONUNG
. FÖR SVERIGE I TIDEN"

Baksida
Siffran ”10” mot en bakgrund av lilla riksvapnet utan sköld.
Präglingsår
10-kronor präglade 1991-2000

Svensk krona är den officiella valutan i Sverige. En svensk krona delas i 100 öre. Sedan 2010 finns ören inte längre som fysisk valuta. Kronan skapades som valuta 1873 när Danmark (och därmed även Färöarna, Island och Grönland) och Sverige beslutade sig för att ersätta sina gamla valutor med en gemensam valuta; i Sverige ersatte den riksdalern 1:1. Under 1875 anslöt sig även Norge till valutaunionen. De olika nationella varianterna av kronan kopplades senare fria från varandra på grund av inhemsk penningpolitik i respektive land.
Sedan 1995 ingår Sverige i Europeiska unionen, men har efter en folkomröstning 2003 avstått från att ersätta kronan med den gemensamma valutan euro.
Kronan ges ut av Sveriges riksbank som grundades 1668 och har sitt huvudkontor i Stockholm.
Kronan infördes i Sverige 1873 med den skandinaviska myntunionen då den ersatte riksdalern. Sverige, Danmark och Norge hade då samma värde på sina kronor, och de var giltiga som betalningsmedel i alla tre länderna. Valutaunionen baserades på en guldmyntfot. Myntunionen upphörde 1914, men Sverige, Island, Norge och Danmark använder fortfarande kronan som valuta.
Under tiden efter att myntunionen upplösts varierade växelkurserna mellan de skandinaviska valutorna mycket lite. Från krigsslutet när Sverige i juli 1946 av givna skäl tvingades revalvera kronan med 14 % så hamnade den i ett överläge med cirka 10–15 procent mot norska och danska valutorna, ett överläge som den i stort sett kom att ha i cirka 45 år. Mot övriga valutor var kronan stabil inom ramen för Bretton Woods-systemet fram till det kollapsade på 1970-talet. Därefter följde under åren med lågkonjunktur en rad devalveringar, varav den sista vid regeringsskiftet 1982 var på hela 16 procent. Kronan hade sedan fram till 1992 fast växelkurs mot en korg utländska valutor, men i samband med en ekonomisk kris då förtroendet för kronan blev svag höjdes dagsräntan ända upp till 500 procent för att försvara den fasta växelkursen. Kronans frihet ledde kortsiktigt till en växelkursminskning i storleksordningen 30 procent mot världsvalutorna.
Sedan eurons införande januari 1999, då en euro kostade 9,05 kr, har kursen fluktuerat mellan 8,04 och 11,80. Gentemot den amerikanska dollarn har kronan stärkts kraftigt efter dollarns toppnotering 2001 då en dollar kostade över elva kronor.
Efter 2000 har användningen av kontanter i Sverige minskat mycket. Många använder inte kontanter alls på 2010-talet, och det bedöms att kontanter kommer att försvinna omkring 2030.[4] För betalningar i butik används kontokort, även för små belopp, och för betalningar mellan personer internetbank eller swish. Bankerna driver på denna utveckling eftersom kontanter är kostsamt att hantera och svårare att ta avgifter på (de tar avgifter för insättningar butiker gör).
Under 2015-2017 har ett flertal sedlar och mynt bytt utseende och de utbytta sedlarna och mynten har gjorts ogiltiga som betalningsmedel.