Hantverks- och Industriidkareföreningen i Jönköping. Av E. H. Ekvall 1882. XR

Belöningsmedalj framtagen av Hantverks- och Industriidkareföreningen i Jönköping att utdelas som belöning till hantverkare för dess yrkesskicklighet..

Graverad av E. H. Ekvall (1854-1891), Jönköping år 1882, signerad "E. H. EKVALL". Tenn 34 mm. Vikt 13,7 gram. Extremt sällsynt!

Åtsida: En kvinna (symboliserande Industrin) i sittande ställning och stödjande sig med vänstra handen på en sköld, med Jönköpings vapen med de tre tornen, bredvid skölden ett hjul. I högra handen håller hon en slända och vid hennes fötter skymtar ett städ, en slägga, en bokbindarepress och en hyvel fram. Som omskrift "HANDTVERKS OCH INDUSTRIIDKARE FÖRENINGEN I JÖNKÖPING". Nedtill under avskärningen gravörsignaturen "E. H. EKVALL".

Frånsida: Inom två ihopbunda eklövskvistar omskriften "BELÖNING", "FÖR", "FLIT OCH YRKESSKICKLIGHET", "I YRKET.".

Bild 5: En notis om medaljen från tidningen Korrespondenten, Landskrona Tidning tisdagen den 25 juli 1882.

HANTVERKS- OCH INDUSTRIIDKAREFÖRENINGEN I JÖNKÖPING
År 1846 den 22 december utfärdades en förordning som stadgade att hantverksförening måste inrättas i varje stad. Den 17 juni 1847 kallade Jönköpings hantverkare att inför magistraten utse styrelse för en hantverksförening. Den 28 juni konstituerade sig föreningens styrelse. Styrelse utgjordes av 16 väl betrodda hantverkare, representerande 16 olika yrken, till ordförande utsågs skräddarmästare P. Pettersson, han kom att under många år leda föreningens förehavanden.

Redan i augusti månad samma år, avger föreningens sitt första remissyttrande, det gällde två gesäller som ansökt om att få bli etablerade mästare, med rätt att få bedriva rörelse. För att få burskapsrättigheter, krävdes magistratens godkännande, innan ett sådant ärende avgjordes måste först hantverksföreningen höras. Föreningens uppgifter, under åren 1847-1864 synes ha varit bl.a. att yttra sig i dylika frågor. Magistratens protokoll under nämnda år utvisar att föreningen avgett något hundratal yttranden rörande hantverk och industri.

I och med en förordning av år 1864, inträder full näringsfrihet och därmed upphör föreningen att verka som officiell remissinstans. Efter år 1865 kan vi endast sporadiskt skönja uppgifter att den är vid liv, livstecken finns dock. I Rådhusrättens protokoll finner vi vid några tillfällen att hantverksföreningen omnämns. I något rättsfall från mitten 1870-talet, har tillvitade hantverkare, sökt bevisa sin frejd genom att åberopa att de tillhörde stadens hantverksförening.

År 1877, den 19 november kallas till möte för att reorganisera föreningen med nya stadgar, varefter föreningens aktiviteter ånyo tar fart.

ERNST HUGO EKVALL (1854-1891)
Ernst Hugo Ekwall, 1854 i Fogdeholm i Lommaryds socken, död 1891 i New York, Amerika, var en svensk medaljgravör. Hugo Ekvall utvandrade till Amerika 1888.

Han var son till kronofogden Nils Fredrik Ekvall och Emelie Bernhardina Carolina Djurström. Han var bror till Emma, Gustaf och Knut Ekwall.

Ekwall var från mitten av 1880-talet verksam som medaljgravör i Jönköping och Göteborg. Enligt uppgifter lär han studerat för Harald Conradsen i Köpenhamn. Alla Ekwalls medaljer är slagna med handgraverade stampar. Hans produktion i Sverige omfattar cirka 25 medaljer av bland annat kronprins Gustav från 1877 och Esaias Tegnér från 1876, utställningen i Malmö 1881. Hans mest uppmärksammade medalj blev den över August Strindberg från 1883 som Strindberg själv kommenterade hätskt i Legender en självbiografisk roman av August Strindberg) författad 1897.