Sveriges Riksdag 500 År (1435-1935). Arboga Möte 1435.

Stor medalj till 500-årsminnet av att man år 1435 kallade till ett möte i Arboga, där samtliga befolkningsgrupper var representerade, för att diskutera och besluta om rikets angelägenheter. Arboga möte brukar därför kallas Sveriges första riksdag.

Framtagen på uppdrag av Riksgäldskontoret. Graverad av Erik Lindberg (1873-1966) år 1935, signerad på frånsidan. Brons 56 mm. Vikt 63 gram.

Åtsida: Fyra män i medeltida dräkt (de fyra stånden), stående under Sveriges lilla riksvapen Tre Kronor (formad som i rikssigillet av år 1436). Männen med uppsträckt höger arm och två fingrar (pekfinger och långfinger) såsom gesten var vid omröstningar i folkförsamlingar förr i tiden. Upptill texten: "FÖR SVERIGES LAG OCH FRIHET", längst ner "ARBOGA", "1435". Nedtill till höger om männen gravörsignaturen "ERIK LINDBERG".

Frånsida: En tavla smyckad med eklövsguirlander, och krönt med Sveriges stora riksvapen och texten: "SVERIGES RIKSDAG - ÅT MINNET AV FEM ÅRHUNDRADEN ÄGNADE VÅRDEN AV RIKE OCH FOLK - 1935".

Medaljen i brons delades ut till gästerna som var inbjudna till minnesfesten, varje kommuns ombud, samtliga nu levande f.d riksdagsmän, samt till den i riksdagen och dess olika verk anställda tjänstemanna- och vaktpersonalen.

SVERIGES RIKSDAG - HISTORIA
Riksdagen i Sverige leder sitt ursprung dels från de gamla alltingen samt de församlingar som valde landets kung, dels från stormannaförsamlingar som under namn av herredagar eller hovdagar förekom under 1200-, 1300- och 1400-talen.

En datering av riksdagens uppkomst, vilket varit en mycket omdiskuterad fråga, blir beroende av hur man definierar begreppet riksdag. Fäster man endast avseende vid att det var en för hela landet representativ församling som hade viss beslutanderätt, så kan den valnämnd som utsåg kungen kallas Sveriges första riksdag och riksdagens uppkomst dateras till 1319.

Lägger man däremot vikten på att samtliga befolkningsgrupper varit representerade samt att mötet fyllt en funktion i rikets styrelse kan man tala om en riksdag först på 1400-talet.

Redan 1435 kallade man till ett möte i Arboga för att diskutera och besluta om rikets angelägenheter. Arboga möte har därför ibland kallats Sveriges första riksdag. Men först vid Gustav Vasas två riksmöten i Västerås 1527 och 1544 kan man tala om en riksdag med representation av de fyra stånden: adel, präster, borgare och bönder. Själva termen riksdag kom i bruk på 1540-talet, och 1617 antogs den första riksdagsordningen: Ordningen för ständernas sammanträden, vilken reglerade arbetsformerna för dåtidens riksdag och hur ärendena skulle behandlas. Under 1600-talet utvecklades också systemet med propositioner, förslag från kungen till riksdagen. Riksdagen tillsatte utskott med representanter för de fyra stånden för att förhandla fram beslutsunderlag. Sedan 1500-talet hade stånden och riksdagsmännen också ett slags motionsrätt; de kunde lägga fram egna politiska förslag, som kallades besvär.

Utskottsväsendet växte fram. Bestämmelser infördes om vilka som skulle kallas till riksdagen och vid vilka tillfällen riksdagen skulle inkallas. Det karolinska enväldet, vars införande skedde i samverkan med riksdagen, försvagade riksdagens ställning; riksdagen blev ett lydigt redskap i kungens händer.

ERIK LINDBERG (1873-1966)
Johan Erik Lindberg, född 31 dec 1873 i Stockholm, död 28 sept 1966, var en svensk medaljgravör.

Efter mogenhetsexamen studerade Erik Lindberg vid Konstakademin 1893–1897 och vid sin far Adolf Lindbergs ateljé 1892–1899. Han fick i Paris undervisning av Jules-Clément Chaplain och Paulin Tasset 1899–1902. Han företog även en studieresa till Italien. 1902 gifte han sig med Johanna Dagmar Maria Treffenberg. Från 1903 och 1917 utförde han Svenska akademiens och Kungliga Vetenskapsakademiens årliga minnespenningar.

Lindberg var gravör vid Kungliga Myntet 1916–1944. Under denna tid utförde han merparten av de svenska mynten och medaljerna. Vid Konstakademin var han professor från 1930.

I Erik Lindbergs tidigaste verk kan man se hur han influerades av Chaplain och sin fars monumentala stil i fråga om porträttkonst. Han blev känd i samband med att han utförde de tre svenska nobelmedaljerna 1901.