Hedberg, Olle (1899-1974), författare. "Och den mörknande framtidär vår".

Medalj av skulptör Gunnel Frieberg (1919-2010), porträtterande författaren Olle Hedberg (1899-1974) med titeln på en av hans romaner "Och den mörknande framtid är vår" från 1966.

Modellerad av Gunnel Frieberg 1979, signerad "Gunnel Frieberg -79" på frånsidan. Brons 40 mm. Vikt 44,9 gram. Mycket bra skick!

OLLE HEDBERG (1899-1974)
Carl Olof (Olle) Hedberg, född 31 maj 1899 i Norrköping, död 20 sept 1974 i Verveln i Östergötland, var en svensk författare och ledamot av Svenska Akademien från 1957.

Biografi
Olle Hedberg blev faderlös vid tre års ålder och växte upp med sin mor och sin bror i Södertälje och Stockholm. Han var tidigt säker på att han skulle bli författare. I början av 1920-talet studerade han under ett par år litteraturhistoria och religionshistoria vid Stockholms högskola men tog inte någon examen. Han gifte sig 1923 med litteraturforskaren och författaren Ruth Hedberg, kallad Chloë, född Collin. Paret lämnade Stockholm och bosatte sig i Verveln i södra Östergötland. Deras enda barn, dottern Birgitta föddes 1929. Olle Hedberg behöll huset i Verveln till sin död, men bodde också långa perioder på andra håll. Efter hustruns bortgång 1959 tillbringade han mycket av sin tid utomlands.

Hedbergs dotter Birgitta drabbades av en hjärnblödning och avled hastigt 1974. Några veckor senare tog Hedberg livet av sig. Denna död kan dock knappast ha varit oöverlagd, då reflektioner kring självmord förekommer i flera av hans romaner. Veckorna före sin död brände han alla brev, fotografier, ungdomsverk och originalmanuskript han hade tillgång till i sitt hem.

Författarskap
Hedberg utgav en ny roman varje höst från 1930 till 1974, förutom 1962. Hedberg var under många år en av Sveriges mest omtyckta författare, men från mitten av 1960-talet sjönk hans popularitet, kanske på grund av att hans författarskap inte följde med i de stora förändringarna i samhället under denna tid.

Hedberg skildrade, särskilt i sina tidigare romaner, med skoningslös precision livet och människorna i den borgerliga miljö som han själv hade vuxit upp i. Hans debutroman Rymmare och fasttagare (1930), exempelvis, handlar om den skoltrötte gymnasisten Niklas Lissman, som rymmer från hemmet i Stockholm för att försöka finna ett ”sannare” liv som arbetare på landet.

Från slutet av 1940-talet minskade inslaget av samtidsskildring i romanerna, och Hedbergs starka gudstro sken igenom mer än tidigare. Han var dock inte kyrkligt religiös, utan den tro han beskriver i en del av sina böcker och kanske bäst i Drömtydning (1952) kan beskrivas med den mer sentida benämningen ”privatreligiös”. Hedberg trodde på en bättre tillvaro efter denna och verkar ha betraktat livet som en mörk övergångsperiod.

Ett av de främsta verken från den senare delen av Hedbergs författarskap är Bekänna färg (1947), där läsaren i en ovanlig litterär form kommer folkskolläraren Anton Danielson in på livet. Huvudpersonen är vid bokens början redan död, men hans arvinge upptäcker ett hemligt kartotek där Danielson skrivit om människor som gjort intryck på honom. Romanen utnämns ofta till Hedbergs bästa.

GUNNEL FRIEBERG (1919-2010)
Esther Gunnel Margareta Frieberg, född 16 september 1919 i Malmö, död 19 juli 2010 i Skarpnäck, var en svensk skulptör, grafiker och tecknare. Hon var dotter till läkaren Torsten Frieberg och Ester Bruce samt syster till tecknaren Gunnar Frieberg. Åren 1944 till 1946 var hon gift med konstnären Felix Hatz. Hennes konst består av teckningar, grafik, skulpturer och mosaikarbeten.

Frieberg utbildade sig vid Zadigs Skulpturskola i Malmö 1936–1937 och vid Otte Skölds målarskola i Stockholm 1937 hon tilldelades Leander Engström stipendiet 1938 och studerade etsning för Emil Johanson-Thor och Harald Sallberg vid Kungliga Konsthögskolan. Hon studerade för Henry Luckow-Nielsen vid Frederiksbergs Teknisk Skole i Köpenhamn 1939 samt skulptur för Nils Sjögren vid konsthögskolans skulpturskola 1940, därefter fortsatte hon sina studier vid Konsthögskolan i Stockholm, Grafiska Skolan samt Mosaikskolan Ravenna.

Hon debuterade i en separatutställning med teckningar och grafik i Malmö 1939 och 1952 ställde hon ut på Gummesons konsthall. Tillsammans med Felix Hatz ställde hon ut teckningar och grafik i Göteborg 1942 och tillsammans med Beth Zeeh ställde hon ut skulpturer och teckningar i Norrköping 1945 samt tillsammans med Lars Norrman ställde hon ut skulpturer i Uppsala 1946.

Hon medverkade tillsammans med Gerry Eckhardt, Tore Hultcrantz, Georg Källkvist, Bengt Lissegårdh, Carl Palme, Kurt Ullberger i en utställning med färgträsnitt på Lorensbergs konstsalong 1956[8]. Hon medverkade i samlingsutställningen Bumerangen på Liljevalchs konsthall 1945 och 1957 samt var under flera år medverkande i Nationalmuseums utställning Unga tecknare och i ett flertal tillfällen med Sveriges allmänna konstförening och Skånes konstförening.

Hon är representerad på Moderna Museet med terrakottaskulpturen Brita funderar samt Malmö museum, Göteborgs konstmuseum, Norrköpings konstmuseum, Värmlands Museum, och Helsingborgs museum.