Löfgren, Lennart (1919-1999), skytt, militär, major. Till minne 1990.

Medalj till hedrandet av skytten och ledaren Lennart Löfgren, förevigad på Svenska Dagbladets riksskyttemedalj 1990.

Graverad år 1990. Ingående i Svenska Dagbladets personmedaljserie för framstående personer inom tidningssfären/svenskt sportskytte. Utdelad av Svenska Dagbladet i samband med Riksskyttetävlingen 1990. Brons 40,5 mm. Vikt 39,9 gram.

LENNART LÖFGREN (1919-1999)
Lennart Löfgrén föddes i Gällö i Revsunds församling i Jämtland 1919. Omedelbart efter studentexamen 1939 valde han den militära banan och blev fänrik vid Jämtlands fältjägarregemente 1942. Under den fortsatta beredskapen och efterkrigsperiodens första år tjänstgjorde han på pluton och kompani vid regementet. 1950-1952 studerade han vid Krigshögskolan. Löfgrén hade en utmärkt fysik och ett glödande tävlingssinne. Detta gjorde honom till framstående idrottsman i fältidrotter och skytte samt till en förebild för soldaterna.

I nästa etapp i karriären var han från 1960 major i generalstabskåren samt under åren 1960-1965 kurschef och lärare vid Militärhögskolan. Han utvecklade klara åsikter i militära frågor och gav uttryck för dem i tal och skrift. 1965 placerades han som bataljonschef vid I 11, Kronobergs regemente i Växjö, och två senare utnämndes han till överste och regementschef.

När Lennart Löfgrén 1980 pensionerades, var han etablerad i frivilligrörelsen. Han var ordförande i Kronobergs och Kristianstads FBU-förbund samt i Kronobergs skytteförbund. Från 1980 och tio år framåt skulle han nu arbeta som generalsekreterare i Frivilliga skytterörelsen. Därpå fortsatte han ända till 1996 sitt engagemang såsom redaktör för organisationens tidskrift Svenskt skytte.

Lennart Löfgrén avled den 27 maj 1999.

SVENSKA SKARPSKYTTERÖRELSEN 1860-1890 (en civil frivillig försvarsrörelse)
...som ledde fram till ALLMÄN VÄRNPLIKT 1901 och till dagens SPORTSKYTTEKLUBBAR.

Initiativtagare till den svenska skarpskytterörelsen var några kända publicister – Viktor Rydberg och Sven Adolf Hedlund i Göteborg, samt August Blanche och Lars Johan Hierta i Stockholm. Det var samma män som stred för representationsreformen, för allmän rösträtt, för folkhögskolorna och för allmän värnplikt.

Sveriges försvar ansågs av initiativtagarna vara för svagt, och försvarsviljan upplevdes som dålig. Istället för den gamla indelta yrkesarmén ville man ha allmän värnplikt och en frivillig folkbeväpning efter samma mönster som i Schweiz.

För vissa myndigheter tedde sig denna folkbeväpning som nära nog samhällsfarlig. Konservativa tidningar spådde att "vid tillfällen av politisk agitation dessa beväpnade corpser skulle kunna utöva terrorism mot andre samhällsmedlemmar", och att vi skulle "få till oss överflyttade de amerikanska scener, där revolvern utgör det mest begagnade argumentet mot olika tänkande".

Efter något besinnande beslutade sig dock regeringen för att hälsa den frivilliga nationalbeväpningen välkommen. Det skedde genom en kungörelse av den 8 mars 1861. Skarpskytterörelsen växte sedan lavinartat. Det blev en verklig folkrörelse, några lokala eldsjälar tog ledningen, och skytteintresserade män från alla samhällsklasser anslöt sig. Med myndigheternas stöd anlades skjutbanor och övningsplatser. Redan 1864 fanns det 239 föreningar med över 33 500 medlemmar. Föreningarna hade ofta även en egen musikkår och manskör.

Efterhand började hänförelsen för skarpskytterörelsen att svalna, och många skyttar tröttnade på de militära formerna samt ville se en friare idrott. Vid slutet av 1800-talet omvandlades skarpskytteföreningarna till civila skytteförbund.

STOCKHOLMS-TIDNINGENS / SVENSKA DAGBLADETS RIKSSKYTTETÄVLING (1923-)
Stockholms-Tidningens riksskyttetävling på hemortens banor arrangerades första gången 1923 och blev Sveriges mest omfattande skyttetävling och har haft en mycket stor betydelse för höjande av skjutskickligheten.

Anledningen till tävlingens instiftande var en omröstning bland Stockholms-Tidningens läsare om den förnämsta idrotten, där skyttet fick högsta röstetalet. Tävlingen utformades av bl.a R. Törnebohm, H. Kjeller, M. Johansson (Fritzing) och Mauritz Eriksson. Den skulle vara en ren precisionsskjutning.

När Stockholms-Tidningen gick i konkurs 1966 tog Svenska Dagladet över initiativet, vilka ända fram till idag har arrangerat tävlingen. År 2022 arrangerades tävlingen för 100:de gången.